“-Et tu Brute?”

Så har då EU:s hett debatterade Vapendirektiv idag 14/3 2017 röstats igenom med bred majoritet. Sent under gårdagskvällen ändrades plötsligt röstningsordningen varpå alla tillägg med ens föll och direktivet kunde trumfas igenom. De frågetecken, vilka är många, kunde således inte benas ut. Moderaterna Anna Maria Corazza Bildt och Gunnar Hökmark röstade med hög svansföring för kompromissen. Christoffer Fjellner, som trots hög profil i frågan, infann sig inte till voteringen. Enligt Corazza Bildts utsago i Aftonbladets skall inga vapen förbjudas i Sverige, ett uttalande som förefaller märkligt då t.ex. helautomatiska vapen förbjuds i civil ägo vilket således bör innefatta det etablerade svenska kpistskyttet vilket påtagligt värnades av Försvarsmakten i sitt remissvar då Försvarsutbildarna är nödvändiga för svensk försvarsförmåga. Enligt Gunnar Hökmark skall emellertid SPSF och Skyttesportförbundet beredas undantag men dilemmat är mig veterligen att inga av dessa nyttjar kpist? Därmed faller resonemanget om undantag vilket även Corazza Bildt med emfas drivit.

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article24547256.ab

Gunnar Hökmark sällar sig dock till Corazza Bildts narrativ att Vapendirektivet inte drabbar svenska legala vapenägare.

http://hokmark.eu/vapendirektivet-hotar-inte-svensk-jakt-eller-sportskytte/

Men samtidigt uttalar sig denne så här:

“De som vill lämna fältet fritt i Europa för helautomatiska och halvautomatiska vapen oavsett magasinsstorlek står däremot inte upp för svensk jakt utan för en mer allmän populism. Det gynnar vare sig svenska jägare eller sportskyttar.” 

Ett för en förment liberalt sinnad politiker märkligt uttalande, i synnerhet givet Försvarsmaktens remissvar i frågan. Vore det snarare inte att anse det som mer populistiskt sinnat att hoppa på ett förbudståg kännetecknat av oförblommerad tjänstemannaaktivism än att värna gängse konstitutionella regelverk, vilka dessvärre lyser med sin frånvaro i fallet om Vapendirektivet, samt stå upp för liberala värden som individens fri- och rättigheter i skenet av meningslös symbolpolitik?

https://morgonsur.wordpress.com/2016/06/20/om-tjanstemannaaktivism-ii-ii/

Ordet populism nyttjas idag dessvärre lika slentrianmässigt som det urvattnade ordet rasism. Tyvärr är Hökmarks uttalande indikativt för att dagens moderater ideologiskt inte är vad de en gång var. Fredrik Reinfeldts uppmärksammade uttalande om försvaret som ett “särintresse” är ett tydligt exempel på samma sak. Arvid Lindman torde ha roterat i sin grav. Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg är det idag synbart konservativt att vara liberal.

https://blickovernejden.wordpress.com/2017/02/26/det-ar-idag-konservativt-att-vara-liberal/

Liberalen Jasenko Selimovic, Centerpartisten Fredrik Federley och Kristdemokraten Lars Adaktusson skall ha heder av att dessa stått upp för liberala och konservativa värden genom att rösta nej. Även Sverigedemokraterna Peter Lundgren och Kristina Winberg var tydliga i sin syn om nödvändigheten att värna medborgarnas fri- och rättigheter visavi Bryssel. Bryssels detaljstyrning kommer de facto inte att bemöta de problem tillskyndarna för Vapendirektivet sagt att det skall göra av det enkla faktum att man inte kommer åt illegala vapen genom att begränsa för laglydiga vapenägare.

Lars Anders Andersson skrev i Jönköpingspostens ledare igår om hur Vapendirektivet istället för att göra nytta istället är kontraproduktivt.

“Jägarna och sportskyttarna är inte heller de enda som drabbas av meningslös lagstiftning som implementeras för att tillgodose starka lobbygruppers intressen. När dessa grupper blir tillräckligt många och tillräckligt arga nås en kritisk massa.

Den som värnar om Europasamarbetet borde verka för att denna typ av lagstiftning inte går igenom. Den borde lägga örat mot marken och höra hur det mullrar.

Turerna kring vapendirektivet är en crash course i hur man skapar politikerförakt. Unionen knakar redan i fogarna.”

http://www.jp.se/article/kronika-sa-skapas-politikerforakt/

Jag är beredd att hålla med Andersson. Är det populistiskt att lyssna till remissvaren då bara två av 90, varav det ena skrevs av Polismyndighetens Peter Thorsell, var positivt inställda till Vapendirektivet? Att 262 av 300 riksdagsledamöter ställde sig negativa? Vidare har inte en enda relevant forskare stött Vapendirektivet. Likväl vore det enligt Hökmark populistiskt att lyssna till kritikerna. Detta är i sanning märkligt, oavsett hur mycket de moderata EU-parlamentarikerna än hävdar att kompromissen inte är EU-kommissionens ursprungliga lagvidriga förslag eftersom Vapendirektivet fortfarande inte har följt gängse praxis om probleminventering, konsekvensanalys och subsidiaritetsprincip och det faktum att kompromissen fortfarande drabbar laglydiga medborgare, rakt emot vad som påstås.

Undertecknad är således beredd att utbrista: “Et tu Brute?”

 

Posted in Domestic Swedish politics, EU, Firearms Directive, Hunting, International politics | Leave a comment

Kan verkligen alla sportskyttar vara lugna?

Ja, enligt Maria Corazza Bildt så kan Sveriges laglydiga vapenägare vara helt lugna eftersom EU:s kommande Vapendirektiv vilket skall röstas om under morgondagen (14/3 2017) på intet sätt kommer att beröra dessa.

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article24547256.ab

“– Det kommer inte att bli mer vapen som förbjuds i Sverige, säger Corazza Bildt inför tisdagens omröstning i parlamentet.”

Samtidigt står att läsa att helautomatiska vapen i princip förbjuds. På vilket vis detta undantar den svenska kpistskyttegrenen är oklart? Detta var bl.a. något som Försvarsmakten i sitt remissvar var mycket kritiskt inställt till då ett förbud drabbar Försvarsutbildarna och därmed i förlängningen inverkar menligt gentemot Sveriges försvarsförmåga. Ett förbud mot kpistskyttet var något som Doris Högne Rydheim i SVT propagerade för i sin vapenutredning 2013 med orden: “-Vi tar död på en sport!”.

Att M i Bryssel ser det ideologiskt acceptabelt att gå Polismyndighetens tjänstemannaaktivism tillmötes är i sanning anmärkningsvärt givet att man åtminstone förment säger sig vara ett liberalt sinnat parti. Detta agerande kommer ofrånkomligen att straffa M politiskt, i såväl Bryssel som på hemmaplan. När Polismyndigheten inte fick sin vilja igenom i Sverige 2013 idkade man istället lobbyism i Bryssel genom Christer Henriksson, Thorsells “tekniske expert” vilket agerade sakexpertis åt EU-kommissionens Task Force under Fabio Marini. Försvarsmaktens högst kritiska remissvar såg Regeringens tjänstemän Peter Thorsell och Lars Hänninger det passande att via Justitieminister Morgan Johansson utelämna i informationen till Justitieutskottet och EU-nämnden efter det framkommit att nämnda herrar överskridit riksdagsmandatet i GENVAL. Med denna vetskap om ett påtagligt demokratiskt taskspel så menar likväl Corazza Bildt att svenska vapenägare inget har att frukta vad gäller EU:s Vapendirektiv?

Undantag vad gäller “stora magasin” skall kunna medges. Men hur skall man juridiskt hantera t.ex. AR15-magasin vilka kan ta såväl 10 st patroner i 458 SOCOM eller 30 st .223 patroner? Hur skall man hantera det vanligt förekommande sportskyttevapnet Glock 17 vars magasin nyttjas i flera gevär? Innebär detta att Glock 17 plötsligt förbjuds? Vad är säkerhetsvinsten i detta? Föreligger någon praktisk skillnad på en Glock 17 och valfri annan 9 mm sportskyttepistol? På vilket sätt skall detaljregleringar av legala vapen motverka terrorism när det är illegala vapen som nyttjas i dessa syften? Det är uppenbart att den tekniska sakkunskapen kraftigt brister nere i Bryssel.

Faktum är att kompromissen, även om den från vissa må vara välment, är uselt skriven och lämnar så många öppna frågor att det vore i högsta grad oansvarigt att rösta för denna. Därtill skall vi inte förglömma att hanteringen av direktivet från EU-kommissionens sida strider mot gängse regelverk då man vare sig gjort en probleminventering, konsekvensanalys eller hörsammat subsidiaritetsprincipen. Detta faktum i sig är skäl nog att rösta nej då man annars accepterar devisen “Ändamålet helgar medlen”. Sistnämnda är inte acceptabelt i en påstådd demokrati.

Så när Maria Corazza Bildt i Svensk Jakt hävdade att Jasenko Selimovic vilseleder väljarna vad gäller Vapendirektivet är det inte utan att undertecknad undrar vem det egentligen är som vilseleder?

http://svenskjakt.se/opinion/debatt/selimovic-vilseleder-om-vapendirektivet/

Så nej Maria Corazza Bildt, svenska vapenägare har all anledning att vara oroliga…

Posted in Domestic Swedish politics, EU, Firearms Directive, Hunting, International politics | Leave a comment

“Många att förkasta vapendirektivet” – Debattinlaga i Svensk Jakt

http://svenskjakt.se/opinion/debatt/manga-skal-att-forkasta-vapendirektivet/

Posted in Domestic Swedish politics, EU, Firearms Directive, Hunting, International politics | Leave a comment

Det är idag konservativt att vara liberal

Rubriken må låta kontradiktorisk men den har faktiskt större relevans än vad man kan tro. I en krönika i Jönköpingsposten häromdagen gjordes denna iakttagelse då många förmenta liberaler idag synbart har få dubier att begränsa för laglydiga medborgare vilkas livsstil man inte delar.

http://www.jp.se/article/kronika-liberaler-forsvarar-frihet-nar-det-passar-dem/

Detta är i högsta grad uppenbart vad gäller EU:s Vapendirektiv där Moderaternas Anna Maria Corazza-Bildt och Cristopher Fjellner deklarerat att man kommer att rösta ja, trots att direktivet inte följt gängse protokoll vad gäller konsekvensanalys, probleminventering och subsidiaritetsprincip. Enligt Corazza-Bildt och Fjellner kommer ett ja inte påverka svenska vapenägare eftersom vår lagstiftning redan harmoniserar med direktivets påbjudna lagändringar. Detta är dock fel, Fjellner föresvävar att exempelvis magasin är reglerade i lagtext vad gäller sportskyttevapen vilket inte är fallet. En laglydig vapenägare vilken idag äger ett legalt magasin kan således över natt bli en klassad som kriminell emedan en kriminell som inte har vapenlicens inte berörs av lagstiftningen i fråga. Vad är säkerhetsvinsten? Vad säger detta om synen på den laglydige medborgaren? Enligt Fjellner så är det dock lätt att bara rösta nej, vilket exempelvis SD:s ledamöter sagt att man skall göra. Som EU-vän vill man dock inte göra sig obekväm genom att rösta nej och återremittera frågan, det skulle kunna innebära att man får minskat inflytande i andra frågor framgent. Vän av ordningen så kan man dock ställa frågan vad konstitutionella lagar och förordningar tjänar för syfte om man finner det acceptabelt att tulla på dessa för “The Greater Good”. Att inrikesminister Ygeman, i egenskap av socialist, finner det acceptabelt att utpeka laglydiga medborgare som varandes “på marginalen” är i sig anmärkningsvärt ur ett demokratiskt hänseende men än mer så om liberaler köper samma agenda. Vem definierar “The Greater Good” och vilka är nästa laglydiga medborgare som kan anses vara “på marginalen? Har man accepterat detta förhållningssätt en gång har man köpt principen och därav är värnandet av konstitutionella spelregler så viktiga. Att vara en genuin liberal är inte avhängigt en sakfråga, det är att värna ett ideologiskt förhållningssätt som även involverar människor vars intressen man själv inte nödvändigtvis delar.

Tyvärr har det politiska landskapet idag förändrats där förmenta liberaler inte alls framstår som särdeles liberala. Liberalernas Birgitta Ohlsson ser t.ex. det som en självklarhet att staten skall reglera föräldrapenningens fördelning, inte medborgarna själva. Att vara liberal har således idag blivit något konservativt.

För att återgå till frågan om EU:s Vapendirektiv så framstår Corazza-Bildt och Fjellners agerande således mycket märkligt. Man riskerar genom att rösta ja att alienera ett stort antal kärnväljare från Moderaterna och driva dessa i SD:s famn. Man bekräftar även bilden av ett maktfullkomligt Bryssel som fått ett eget liv och man stryker därigenom en federalistisk utveckling medhårs. Således är risken uppenbar att alltfler medborgare blir EU-skeptiker. Att vara sistnämnda inom något parti utanför V eller SD är idag inte gångbart på samma sätt som Corazza-Bildt och Fjellner menar att man får det svårt att få gehör i andra frågor. Att vara EU-skeptiker är att vara en “deplorable” för att travestera Hillary Clinton eftersom vederbörande därigenom omgående tillskrivs samma tankegods som Marinne Le Pen eller Gert Wilders eftersom EU-skepticismen i stor grad drivs av den yttersta högern idag. Men det är också ett sätt att effektivt skrämma meningsmotståndare till tystnad precis som att rasistkortet ständigt delas ut till dem som ifrågasätter den generösa migrationspolitiken. Detta är således ett uttryck för identitetspolitikens intåg på den politiska arenan. Det är således mer relevant att något ifrågasätts, inte på vilket sätt.

Att det europeiska samarbetet medfört positiva effekter råder ingen som helst tvekan om. Kol- och Stålunionen var ett genuint och behövligt fredsprojekt o.s.v. men är medborgarna betjänta av ett alltmer federalistiskt och maktfullkomligt Bryssel där konstitutionella spelregler och laglydiga medborgare “på marginalen” åsidosätts för “The Greater Good”? Är det att anse att vara en “deplorable” om man vill hävda en nationalstats suveränitet och det konstitutionella regelverket visavi Bryssel? Denna utveckling göder ett ökat motstånd mot EU-projektet i sin helhet och tyvärr tillskrivs som redan påpekats detta motstånd alltsomoftast per definition egenskaper och tankegods som de avarter som t.ex. Wilders ger prov på. Att förbjuda en religion strider mot individens fri- och rättigheter, att man i ett fungerande sekulärt samhälle där ledstjärnan är alla människors lika värde kan ställa krav på att religionen skall vara en fråga mellan individen och dennes gud är däremot en annan sak. Sistnämnda är att i liberal anda värna individen. Att vara skeptisk till EU-projektet av idag betyder således inte att vederbörande behöver vara i besittning av tveksamt tankegods, tvärtom.

Att denna utveckling inte bara förekommer på denna sidan Atlanten kan knappast undgått någon givet t.ex. Trumps valseger. Dave Rubin påpekade i förra månaden hur “The Left is no longer liberal”, en iakttagelse som är synnerligen relevant.

Demokraterna i USA bär uppenbara likheter med liberala företrädare på denna sidan Atlanten, vilket också förklarar den stora indignationen över Trumps valseger. Som John Pilger påpekade bär Demokraterna en påtaglig skuld till Trumps valseger genom sitt agerande att lyfta fram Clinton framför Sanders under tveksamma omständigheter i primärvalen på samma sätt som våra liberaler bär skuld till den ökande EU-skepticismen bland Europas laglydiga vapenägare då man tyvärr verkar dela samma typ av villighet att kompromissa med konstitutionella spelregler och liberalismens syn på individens fri- och rättigheter för “The Greater Good”. Problemet förblir dock vem som definierar vad som är “The Greater Good”? Synbart är det idag konservativt att vara liberal.

Posted in Domestic Swedish politics, EU, Firearms Directive | 1 Comment

Nothing new in an ever changing world

The increasing tensions in Eastern Europe seem to continue, not only in Donbass were both sides accuse each other of escalating the conflict. It seems likely however that Kiev is trying to piecemeal change facts on the ground after Trump´s election in the USA and the anticipated improvements in Russian-American relations. The latter can already be seen in Syria were there now seems to be a function cooperation against ISIS, particularly at the al-Bab front although there are still considerable tensions between Ankara-supported groups and the Syrian government. The relations between Ankara and Moscow have however improved considerably from a situation on brink of open war to a situation were Erdoğan after the attempted coup against him last year has realized that he can´t afford to be at ill terms with both the West as well as Russia. Moscow’s relations with it´s western neighbors, apart from those already poor with Ukraine and Moldova, seems however to deteriorate further with diplomatic relations between Minsk and Moscow becoming more frosty. Lukashenko, often referred to as the last dictator of Europe, has come under increasing Russian bad will although Belarus has historically been at good terms with both Russia and Ukraine. The Maidan coup against Yanukovych which Russia replied to with the annexation of the Crimea and supporting the pro-Russian rebels rising in Donbass has however led Lukashenko to become increasingly fearful of a potential future hybrid war with Belarus´s powerful neighbor to the East. The events in Ukraine, Russia’s implementation of border controls and sharp drop in Belorussian economy, that is highly dependent on trade with Russia, has led Belarus to seek better relations with the West and most sanctions have also been lifted, even tough Belarus is far from a democracy.

https://warisboring.com/belarus-prepares-for-hybrid-war-as-europes-last-dictator-knocks-russia-86384fd2a468#.z2h8g83e5

It is highly unlikely however that Russia would be interested in a military venture in Belarus without a significant change in Belarus´s relations with the West. For the moment the Kremlin has it´s hands full with the situation in Donbass and in Syria. There have been some rather interesting reports and speculations coming out of Syria as of late however. That the personal relations between Bashar al-Assad and Vladimir Putin can be described as frosty at best is no secret, Russian interests in the country lies foremost in it´s self-interest far more than bolstering al-Assad personally. Russia has the intention of improving it´s naval facility in Tartus to become a full fledged naval base. This makes perfect sense since the Black Sea Navy can easily be locked in by NATO by simply checking the narrow Bosporus Strait. A strong naval presence in the Mediterranean would thus substantially improve Russia’s strategic position and capability to project military force and safeguard Moscow’s geopolitical interests. To this can be added the vastly improved relations between Russia and Egypt that has recreated the ties that were cut by Sadat. The Kremlin reportedly also has plans for a stationary Air Force presence at Khmeimim, something which is also quite understandable in order to provide air cover for the naval facilities in Tartus.

Russia’s decision to intervene in Syria has also economic dimensions. The Gulf States were planning a gas pipeline from the Gulf, through Syrian territory, after a toppling of the Baath regime that is, and then further through Turkey and to the European market. This would of course be intolerable for Russia since this would compete with Russia’s economic interest and also seriously damage Moscow’s political influence in Europe.

al-Assad´s other ally, Iran, which Russia also has good relations with, do however have their own interests in Syria, interests that not necessarily coincide with Kremlin´s. The civil war in Syria has become very much sectarian, a war between Shia and Sunni and thus a war by proxy between Saudi Arabia and Iran. While Russian interests primarily serve to secure Moscow´s interests Iran on their behalf needs Syria in order to secure their influence into Lebanon and the Hezbollah in order to be able to project military power against Israel by proxy. Thus Iran are more interested to secure total victory for the Alawite side rather than Russia´s willingness to be more pragmatic with an opening for a political settlement. In that way Moscow is far more likely to come to terms with in these matters a more pragmatic administration in Washington. Had Hillary Clinton won the presidential election this would diffidently be out of the question since her agenda was depose al-Assad at all costs. However the animosity in Washington towards Teheran doesn’t appear to have lessened, on the contrary.

In the midst of the civil war rumors coming out of Syria in late January that the Iranian Revolutionary Guard had sought to depose Bashar a-Assad in order to install his brother Maher instead. Wheter this is true or not it is becoming more evident that the common front against ISIS and other islamist groups seemingly might not be as tightly knitted as first thought.

https://warisboring.com/iran-and-russia-are-apparently-fighting-each-other-in-syria-6f9d79b911da#.sppruzmhf

When it comes to geopolitical interests it is true that there is nothing new in an ever changing world. Your own interests always comes first as Machiavelli once put it..

 

 

 

Posted in Geopolitical topics, International politics | Leave a comment

Laws are for the law abiding in today’s Sweden

Few within the hunting and sport shooting community have failed to miss that the stand in Brussels regarding EU’s Firearms Directive seems to be a lost cause, at least at a European level. Anna Maria Corazza-Bildt (MP) voted for the compromise in IMCO since she claimed that it would not prove a threat towards the interests of law abiding gun owners while Jasenko Selimovic (L), himself a hunter, voted against it. According to Corazza-Bildt a vote against the Directive would impair legislation against for instance sonic and deactivated firearms. However there already exists such a Directive regarding the latter that the EU has failed to implement. As such the new Firearms Directive serves no purpose. Rather it can rightfully be considered as Pandora’s box for additional limitations imposed upon Europe’s law abiding citizens when the Directive will be implemented on national levels and then updated every 5 years. To that one can also add the fact that the EU-commission has blatantly failed to abide to EU’s own laws and policies regarding problem assessment, analysis of consequences and the principal of subsidiarity. Hence it seems apparent that those who voted yes perhaps were more concerned of their long term political careers in Brussels rather than the specific question and standing up for the principals in these matters. That said Corazza-Bildt has been willing to listen, although it doesn’t appear that she grasped the realities of these issues when put into practical implementation.

Meanwhile in Sweden there seem to exist a constant call for stricter sentences when it comes to possession of illegal firearms as well as further limitations for law abiding citizens in the light of almost weekly shootings and murders. However one might wonder if this will make any difference? The Swedish legal system seems to have lost all connection with reality in which criminals are given what can only be described a discount the more crimes they commit. The Prosecutors are seldom willing to postpone a trial if a criminal commits more crimes and thus he will never face charges for these additional crimes. A possession of an illegal firearm is also seen with appallingly leniency. A criminal might feel threatened by other other criminals and hence he has a need for a illegal firearm is the reasoning. Thus a 17 year old in Malmö was recently sentenced to probation for the possession of 5 illegal handguns, which were very likely smuggled into the country as Makarov pistols are rarely used among Swedish competition shooters, as well as petty drug offence and DUI.

http://www.sydsvenskan.se/2017-01-04/17-aring-doms-for-grovt-vapenbrott-fem-skarpladdade-pistoler-binds-till-honom

Meanwhile during a control of his gun safe a hunter in Heby was found to have ammunition left over from firearms he had previously sold. This resulted in fines of 5100 SEK, thats corresponds into 98 SEK per round, since he no longer had a permit for firearms chambered in these calibers.

http://www.jaktojagare.se/kategorier/aktuellt/98-kronor-i-boter-per-illegal-patron-20170206/ 

It is further quite evident that the Police Authorities have a political agenda of their own. When a Police Officer in Örebro, Peter Springare, made headlines this weekend by questioning the public political narrative by revealing the ethnicity of the criminals in cases he was working on, the Chief of Police Dan Eliasson was quick to emphasize that Springare should make a difference between his personal opinions and of his professional ones. The latter is quite interesting to note since it is seemingly perfectly fine that Peter Thorsell, Chief of the Police Authorities Firearms Department, can express his personal opinions in mass media like he did in his article We do not need firearms with high firepower in Dagens Nyheter in which argued that every legal gun owner was potential liability.

http://www.dn.se/debatt/vi-behover-inte-fler-vapen-med-hog-eldkraft/

His personal views predated the EU-commission´s draconian Firearms Directive of the same narrative, however this is no coincidence since Thorsell’s right hand Christer Henriksson had been technical adviser for the EU’s Task Force under Fabio Marini. Even more compromising Thorsell was adjunct to the negotiations in GENVAL on the request of his personal friend and former colleague from the days on the force in Dalarna County, Nils Hänninger, nowadays General Counsel at the Department of Justice. When information leaked that Hänninger and Thorsell had ignored the mandate given to them by the Swedish Parliament and opted for a harsher stance, the result was an intricate theater of smokescreens and outright lies with political protection from the highest level. This resulted in both the Minister of Interior as well as Minister of Justice being filed an official complaint against to the Constitutional Committee. Their hearing is set for April this year.

So it becomes quite evident that it is perfectly fine for state servants to have a political agenda of their own and to express their personal opinions as long as they serve the narrative of the government since there is a total lack of repercussions in cases like Thorsell’s. What purpose do stricter laws have when criminals are given discounts and what purpose does limitations for law abiding citizens serve when criminals are using illegal firearms smuggled into the country? To be frank, it is only a charade in order to appear to be in control and to implement a political agenda under false flag. Laws are for the law abiding in today’s Sweden.

 

Posted in Domestic Swedish politics, EU, Firearms Directive, Hunting, International politics | 1 Comment

Welcome to Kafkanistan, formerly known as Sweden

Instinctively the reader might find the headline as rascist slur intended as a provocation against Swedish migration policies. It is not. It is a a fitting description of several observations of Swedish society the latest couple of weeks, although it can be said that Swedish society from a social perspective has been stuck in a descending spiral for many years know. This weekend a Police officer, Peter Springare, with 47 years on the force wrote on Facebook that he was “so f*cking tired” of the situation in today’s Sweden and that he was fed up with political correctness and described his week at work. What he described was a whoeful overrepresentation of immigrants amongst criminals that took all resources of the Police force. This was politically extremely sensitive, especially for a Police officer. It didn´t take long before an official notification was filed against him to the Specific Procuratorate. At first it was unclear on what charges but eventually it was made clear that he was under suspicion of hate speech. Whether Springare actually will end up in court or not remains to be seen. He remains in service while a formal investigation is being made.

http://www.na.se/orebro-lan/kanda-polisprofilen-fran-orebro-anmals-efter-hatskt-inlagg-pa-facebook

Springare however almost immediately became a hero and whistleblower among citizens that are critical against the public political narrative. A Facebook group, Stå upp för Peter Springare – Stand up for Peter Springare, was created and grew to almost 100 000 members in just a couple of days. The Police station received bundles of flowers and many began to talk about a Swedish spring with reference to the upheavals in North Africa and the Middle East during the Arab spring. One of Sweden’s largest newspapers, Expressen wrote early on about “the rascist support for Peter Springare” before changing the headline to just read “the support for Peter Springare” when it became apparent that it wasn´t just rascists and sympathizers of the right wing Sweden Democrats that supported Springare. However anything that can be even remotely described as nationalistic in todays Sweden is seen as politically subversive.

The postings made by Springare really puts the finger on the polarisation of Swedish society and brings fundamental questions about democratic principals. One doesn´t have to agree with Springare as such to find the official notification against him as abhorrent from the perspective of free speech. What possibly could compromise Springare is that he is a state servant and thus should not reveal information of cases under investigation. However what his highly critized superior, Chief of Police Dan Eliasson, who has very apparent connections to the ruling Socialdemocratic Party, was very ardent to point out that the issue was that Springare talked about etnicity among criminals, which he should be very careful about doing, rather than talking about cases undergoing investigation.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=6624222

The question regarding the empirical relevance of surveing etnicity amongst criminals is a highly sensitive one in Sweden. There are no public information available after 2005 and yet leading criminologists like Jerzy Sarnecki continues to claim that it is “empirically not interesting” to update public information. Neighbouring countries like for instance Norway has up to date information that clearly shows a vast overrepresentation among immigrants when it comes to crimes like rape. Rationals like cultural differences in perception of women is disdained in Sweden, here it is viewed as a common attitude trait amongst men per se. Representatives of the left wing party Feminist Initiative claimed for instance that it was just a coincidence that the absolute majority of the men that committed sexuals assaults at the New Years Celebrations in Cologne were non-Germans. Hence one can assume that it is politically not interesting rather than empirically so in Sweden since a result similar of the Norwegian one would raise questions about failed migrations policies and lack of integration. It would even question the entire narrative of the Swedish Model that is so intimatly part of Socialdemocratic self-image. This is what makes Springares rebellion against the public paradigme so politically sensitive. Thus anything that could benefit the right wing Sweden Democrats is from a socialistic and neoliberal perspective not interesting. The problem is that this apparent denial only fuels the opposing part’s narrative. If Springare is wrong, why not show him wrong? Empirical surveys are not rascist in themselves, it is what is made out of them that could be POTENTIALLY rascist. However the political paradigme in Sweden of today is that it is rascist by defintion to survey ethnic background amongst criminals. The question then arrises how we are supposed to put the correct resources in use in order to reach out to ethnic groups that are more prolific than others in certain types of criminality? Such a perspective is hardly rascist. Concerned citizens, whether they are rascists or not, are becoming increasingly fed up with what more and more can be described as a society that can be compared to the old fairlytale “The Emperor’s new clothes”. This only acts as a self fullfilling prophecy and thus only favors the right wing Sweden Democrats.

If Peter Springare is found guilty of hate speech this could potentially have severe repercussions for free speech in Sweden. This is something that should be concerning to all democrats, regardless if you define yourself as a liberal, conservative or a socialist and regardless if you agree with Springare or not. Free speech is under siege in today’s Sweden. The later is only emphasized as our Department of Culture, run by the Greens, in it’s proposal for a new media legislation is suggesting that only media approved by the state should receive subsidies. The later bears a stale smell of the Eastern Block during the Cold War.

http://www.medieutredningen.se/sju-vanliga-missforstand-medieutredningen-reder-ut-begreppen/

Thus we could face a situation in which only socialistic, neoliberal or socialliberal views are approved of. This in a nation that prides itself as a bulwark of free speech and that sees it fit to lecture others like Hungary and the Czech Republic who´s right wing governments are less than popular among liberals and socialists over here. Another proof that freedom of speech is under threat in Sweden is how the outspoken Czech-born writer Katerina Janouch a couple of weeks ago was more or less crucified in mainstream massmedia after an interview in Czech TV in which she described a deteriorating situation in Sweden in which women feel increasingly unsafe. Even our Prime Minister Stefan Löfvén as well as our former Prime Minister Carl Bildt saw it fit to comment on a common citizen´s views on national television. Löfvén described Janouch’s statements as “strange”. I was quite evident that the political elite was annoyed about the image of Sweden being increasingly tarnished internationally. However, if you ask the common citizens, fewer and fewer are willing to describe a positive development of our society. Janouch was accused by left wing and neoliberal media of running the errands of the Czech right wing Prime Minister Milos Zeman and for “fishing in murky waters” . Some even went to lengths to try to have her publisher terminate her contract after that they had dissociated themselves from her statements. In such a context it is hardly surprising that outspoken persons like Janouch and Springare are seen as heros by an increasing number of concerned citizens, whether the latter are rascists or not. Sweden of today certainly bears parallels to the surreal works of the Czech writer Franz Kafka, in which the narrative of the ordinary citizens is becoming increasingly different from that of politicians and the cultural elite. The latter seem to have become stuck in a past that no longer exists. However nationalists and populists are often described as longing for an idealised past. Populism in today’s Sweden is thus becoming increasingly blurred.

Welcome to Kafkanistan, formerly known as Sweden…

Posted in Domestic Swedish politics | Leave a comment