När den laglydige medborgaren börjar betraktas som en potentiell terrorist

Knappt hade krutröken lagt sig efter de senaste dåden i Paris förrän EU-kommissionen presenterade ett lagförslag, i forcerat tempo mot gängse protokoll och utan konsekvensutredning, som bland annat handlade om att förbjuda halvautomatiska gevär samt att förbjuda vapenannonser på internet och vapenhandel mellan privatpersoner. Det sistnämnda är nota bene redan reglerat i Sverige eftersom det kräver licens utfärdad av Polismyndigheten.
Dessa förslag kommer emellertid inte få någon som helst inverkan på terrorism och organiserad brottslighet eftersom sådant bedrivs med illegala vapen. Jag är emellertid inte förvånad. Denna ”hoplofobiska offensiv” riktad mot laglydiga samhällsmedborgare är inget nytt.

Jag var delaktig i att skriva Svenska Jägareförbundets remissvar på Doris Högne Rydheims vapenutredning som kom för ett par år sedan. Utredningen var ett juridiskt moras, saknade empirisk underbyggnad och föreslog lagvidriga förändringar som bland annat innefattade retroaktiv lagstiftning, något som är förbjudet enligt regeringsformen 2 kap 10 §. Detta var anmärkningsvärt med tanke på att utredaren själv är rektor för Polishögskolan i Solna och ledamot av Rikspolisstyrelsen. Utredarens objektivitet kunde starkt ifrågasättas, i synnerhet som Rydheim i SVT inför utredningen yttrade sig: ”Skytte är ingen sport, tacka vet jag hockey!”

Rydheims utredning ville förbjuda flera skyttegrenar såsom det nationella kpistskyttet, en sport som en gång hade stor relevans och sågs som en beredskapsmässig tillgång under kalla krigets dagar, samt IPSC, så kallat dynamiskt skytte. Det rimliga hade varit att polisen betraktade dessa skyttegrenar som en nyttig tillgång för kåren av samma skäl som att Försvarsmakten en gång i tiden aktivt sponsrade skytterörelsen.

I stället motarbetas dessa sporter aktivt av Rikspolisstyrelsen, bland annat genom återkommande vilseledande propaganda i massmedia från myndighetens verksamhetsansvarige i vapenfrågor, Peter Thorsell, som för övrigt häromveckan bedyrade att EU-kommissionens förslag ingalunda skulle innebära konsekvenser för exempelvis laglydiga jägare. Min uppfattning är snarare att polisen driver en egen politisk agenda i stället för att objektivt följa de förordningar och lagar som riksdagen fastställt och sålunda passar kommissionens lagförslag som hand i handske. Vad gäller den utskällda vapenlicenshanteringen i Sverige, där hundratals JO-anmälningar strömmat in mot myndigheten inte minst i Västra Götaland, bottnar inte enkom i personalbrist och barnsjukdomar i nya datasystem. Målande är att chefsjurist Barbro Jönsson på Polismyndigheten i Västra Götaland fällts för upprepat domstolstrots men trots detta tillåtits fortsätta sitt värv.

Redan 2013 försökte EU-kommissionär Cecilia Malmström driva igenom ett lagförslag som i mångt och mycket var detsamma som det nu presenterade EU-förslaget. Malmströms idéer gick helt i linje med vad Rikspolisstyrelsen försökt driva igenom på nationell nivå. Jag skulle förmoda att det sålunda samråtts mellan Malmström och Rikspolisstyrelsen. Malmströms förslag från 2013 ledde tack och lov ingenstans. Att EU nu försöker utnyttja tragedierna i Paris för att göra ett nytt försök är inget annat än opportunt och osmakligt då dessa ingalunda hade med laglydiga jägare och sportskyttar att göra utan begicks med illegala vapen.

Terrorism och vapenrelaterad kriminalitet kan inte begränsas genom åtgärder som riktar sig mot laglydiga medborgare eftersom det inte är legala vapen som utgör problemet. Problemen bottnar snarare i segregation, utanförskap, radikalisering och bristande gränskontroller. Dessa är dock mycket svårare att åtgärda varför lagskärpningar som egentligen är slag i luften tillgrips av politiker och myndigheter, troligen i vissa fall p.g.a. okunskap och i vissa fall för att i allmänhetens ögon ge intryck av dådkraft.

Det finns vidare en tendens att framställa vapen som onda i sitt väsen, att flytta fokus från människans ansvar och spela på känslor snarare än empiri. För att ge lite perspektiv kan sägas att det i svensk kriminalhistoria stulits EN civil kpist. Denna återfanns emellertid och kom aldrig att användas i brottsligt sammanhang. Det har aldrig någonsin stulits ett halvautomatiskt gevär som nyttjas inom IPSC i Sverige. De automatvapen som figurerar inom gängkriminaliteten i våra storstäder har sitt ursprung på Balkan. Mest handlar det om före detta militära vapen som kommit ut på svarta marknaden efter Balkankrigen på 1990-talet. Dessa vapen har aldrig någonsin varit legala i Sverige. En skärpning av lagen för civila laglydiga sportskyttar och jägare är därför fullkomligt verkningslös. Att civila halvautomatiska vapen med lätthet på några minuter kan konverteras till helautomatiska dito är inget kort av en vandringssägen som såväl Rikspolisstyrelsen som EU-kommissionen framhärdar i, trots att teknisk expertis gång efter annan avfärdat denna. Att konvertera en civil halvautomat till helautomatisk funktion kräver tillgång till delar som inte finns tillgängliga på den civila marknaden och kräver dessutom kvalificerade vapentekniska kunskaper.

I takt med att vildsvinstammen ökat i Sverige så ställs andra krav på utrustning än vid gängse älgjakt. Den som bedriver drevjakt på vildsvin inser snabbt att en halvautomatisk studsare har sin plats i civil ägo. Att förbjuda denna vapentyp, när terrorister och kriminella nyttjar illegala automatkarbiner och handgranater, är meningslöst. Den som är verksam inom svensk skytterörelse vet för övrigt att den sociala kontrollen och ”självsaneringen” där är framträdande. Skyttet som sport är enkom för genuint intresserade och laglydiga samhällsmedborgare.

Denna sport motarbetas dessvärre påtagligt av Polismyndigheten, inte minst i Västra Götaland. Inom skytterörelsen har därav begreppet ”Västra Götalandssjukan” myntats. Polisen tycks ha en medveten strategi att göra det så krångligt som möjligt med oändligt långa handläggningstider och regelvidriga avslag med åtföljande överklaganden för att få sportskyttarna att ledsna och lägga hörselkåporna på hyllan och sluta.

Jag uppmanar således våra politiska företrädare att stå upp för laglydiga jägare, vapensamlare och sportskyttar inom EU och säga nej till ytterligare överstatlig inblandning i nationell lagstiftning som inskränker för laglydiga medborgare. Vidare vore det på sin plats att våra folkvalda förmår polisen att sluta driva en egen vapenpolitik. Ha i åtanke att vi i Sverige är 600 000 laglydiga vapenägare och samtliga har rösträtt.

Dennis Andersson, jägare och sportskytt tillika stats- och samhällsvetare

Advertisements

About blickovernejden

Graduate from Umeå University in northern Sweden, with a Major in Social Sciences, specialized in Economic History, bachelor degree in Political Science as well as in History. Main academic fortes lies within the geopolitical field. Originally a farmers boy from Hjo in Västergötland I have maintained a firm foothold within the agricultural sector which has always had a profound effect on my political views and values.
This entry was posted in Domestic Swedish politics. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s