Sic transit gloria mundi!

Helige fader, så förgås världens härlighet. Ragnarök är över oss, det otänkbara har hänt, Donald Trump, Antikrist, har vunnit det amerikanska valet och Putin kastar lystna blickar mot Moder Svea och Tredje Världskriget står för dörren…

Ungefär så har reaktionerna låtit efter alla tiders politiska käftmäll. Vita lågutbildade män har burit fram en narcissistisk, sexistisk och rasistisk buffel till att bli världens mäktigaste man. Och visst, Donald Trump var inte den bäste presidentkandidaten. Hans kvinnosyn lämnar mycket att önska, filtret mellan hjärnan och munnen förefaller behäftat med stora hål o.s.v. Men, och här kommer det stora men, vita kvinnor och inte en oansenlig del latinska män röstade också på Trump, således inte bara vita kränkta lågutbildade män, en smula arrogant kallade deplorables av Hillary Clinton. Det har dock varit en “vedertagen sanning” att missnöjesröstarna i USA bestått av just vita lågutbildade män, på samma sätt som SD:s väljare hemma i Sverige. Men faktum är att dessa väljare numera återfinns över breda samhällslager, från den sedvanliga nidbilden till kvinnor och högutbildade. Varför?

Det handlar om att det politiska etablissemanget i såväl i USA som i Sverige alltmer tappar sin trovärdighet. Det handlar således inte nödvändigtvis om att väljarna blir alltmer xenofoba utan att nyliberalismens och socialismens dogmer klingar alltmer ihåligt i skenet av realpolitikens utmaningar. Bibehållen välfärdsstat med öppna gränser och fri migration, öppna era hjärtan o.s.v. har tappat sin politiska kredibilitet. Fredrik Reinfeldt framträdde häromdagen i svensk tv och fortsatte hävda att den migrationspolitik han företrädde på sikt är en god ekonomisk affär. Och visst, arbetskraftsinvandring har varit nödvändig och inkomstbringande för Sverige, inte minst under de goda åren på 1950 och 60-talen. Men de senaste decennierna har sysselsättningsgraden bland utrikesfödda sjunkit under den som återfinns hos inrikes födda. Hur kan import av arbetslöshet säkra välfärden? Svaret är att den förda politiken snarare utgör en påfrestning på välfärdssystemet. Att vidare blanda samman förmenta nyttoargument med moralfilosofiska ställningstaganden, som ändå flyktingmottagandet måste beskrivas som, är inte bara empiriskt felaktigt, det är rent ut sagt ohederligt.

Det politiska etablissemanget fortsätter emellertid att i sten att hävda sin moraliska överlägsenhet samtidigt som man ur realpolitiskt hänseende anammat mycket utav SD:s hårdare linje. Samtidigt brännmärks och demoniseras SD:s väljare här, liksom Trumps väljare i USA, som bigotta rasister och fascister. Visst återfinns sådana inom SD och partiet kommer alltid att dras med sitt ursprung som sprunget ur en öppet rasistisk organisation, BSS. Men faktum är att var femte svensk, lika lite som att alla amerikaner som lade sin röst på Trump, är att tillskrivas dessa föga smickrande epitet som dessa ges. Det handlar framförallt att alltfler upplever ett missnöje, orsakad av befogad oro och det faktum att det politiska etablissemanget framstår som självgoda pretentiösa hycklare. Att man anammat SD:s hårdare linje vad gäller migrationen samtidigt som man klänger sig fast vid sina moraliska höga hästar, demoniserar meningsmotståndarna samtidigt som man tar över dessas politik gör att SD framstår som sanningssägare och att åsiktskorridoren bekräftas vilket ytterligare förstärker etablissemangets framtoning som hycklare än mer.

Michael Moore fastslog redan innan valet hur misstron bland landets tilltufsade medelklass mot etablissemangets gullegris, Hillary Clinton, skulle avgöra valet till Trumps fördel. “-It will be the biggest F*CK YOU in political history!” sade Moore och han fick rätt. Det handlar inte om att Joe Bluecollar och Jane Plain blivit mer rasistiska, det handlar om att den nyliberala globaliserade dogmen tappat sin trovärdighet hos allt bredare folklager som drabbats av dess baksida med exempelvis arbetslöshet och politiskt osynliggörande. Men utrymmet för att ifrågasätta denna numera statsreligion har knappast funnits inom de etablerade partierna, vare sig i USA eller Sverige. Således röstade många inte nödvändigtvis FÖR Trump, man röstade MOT Hillary. Att USA därtill har över 100 miljoner vapenägare och Hillary propagerat för att ta efter Australiens futila och tveksamma politik om konfiskation av laglydiga medborgares egendom “i säkerhetens namn”, vilket för övrigt även vår egen EU-Kommission propagerar för inom EU i skrivande stund, lär ha kostat etablissemanget oräkneligt antal röster likaså.

Vad gäller den upplevda osäkerheten för världsutvecklingen lär även medborgare med djupare analytisk förmåga ifrågasatt om Hillary Clintons utrikespolitiska agenda, enligt undertecknads mening en modern tappning på kolonialism av 1800-talsmodell där spridandet av “civilsationens ljus” ersatts av “demokratins ljus” emedan det verkliga syftet fortfarande är den geopolitiska egennyttan, verkligen var vad världen behövde? Trump kommer att starta Tredje Världskriget! hör man ofta likt ett mantra, både i Sverige och bland Hillarys väljare i USA. Men faktum är att Hillary Clintons minst sagt hökaktiga utrikespolitik skulle drivit USA än närmre en öppen militär konfrontation med Ryssland, exempelvis över Syrien, emedan Trump, låt vara ett oprövat kort, uttryckt sin önskan om mer normaliserade relationer med Kreml. Föga förvånande var således Putin först att gratulera Trump till valsegern. USA och Ryssland kommer även fortsatt ha sina respektive särintressen men förhoppningsvis kan Trump och Putin finna vägar att trappa ned den alltmer halsstarriga relationen nationerna emellan?

Men att hävda denna ståndpunkt i det offentliga svenska rummet är i vida kretsar närmast att anse som pseudofascistiskt och SD-anstruket och senast igår blev undertecknad ännu en gång kallad Putintroll utifrån det enkla faktum att det är en i Väst en icke politiskt korrekt hållning att försöka se utvecklingen ur ett ryskt perspektiv. Hur skall man någonsin förstå sin presumtive motståndares nästa drag om man är oförmögen att förstå logiken i dennes tänkande och uppfattning av omvärlden? Ryssland saknar ett egenintresse av att gå i krig med vare sig Sverige eller USA. Men Ryssland har geostrategiska intressen, vilket dock inte per automatik behöver innebära territoriell kontroll, i synnerhet i vad som kallas bliznji za rubeshom – det nära utlandet d.v.s. det forna Sovjetunionen och upplever inte utan anledning NATO som ett hot, i synnerhet som NATO expanderat österut och förskjuter den nukleära balansen genom byggandet av en robotsköld i Östeuropa. Att Sverige flirtar med NATO ses av förståeliga skäl på andra sidan Östersjön med påtaglig misstro. Och i Väst eldas den historiska svenska rysskräcken på genom klassiska påverkansaktioner, läs propagandaoffensiver, med nyliberal agenda. Detta för att förmå den svenska opinionen att svänga till en positiv hållning för medlemskap i NATO. Skulle vi bli vi säkrare av det? Tveksamt. I vilket fall bekräftar vi Rysslands syn på oss som opålitliga. Vi skall dock samtidigt vara medvetna om att Sverige, och Väst i stort, likaledes utsätts för ryska påverkansaktioner. Vad som nu sker med Trump vid rodret på andra sidan Atlanten, med Storbritannien utanför EU genom Brexit, det senare i sig en politisk käftsmäll och i hög utsträckning uttryck för misstroende för etablissemangets arroganta von oben-attityd, återstår att se. Klart är att den nyliberala världsordningen påtagligt knakar i fogarna. Men är det verkligen ett uttryck för antiliberalism? Inte nödvändigtvis, det är stor skillnad på nyliberalism och liberalkonservatism. Men i en värld där nyliberalismen varit statsreligion i flera decennier drabbas etablissemangets nyliberala paradigm alltmer av panik när lerfötterna i allt snabbare takt krackelerar och sprickorna blir allt tydligare. Responsen att avfärda all kritik med demoniserande påskyndar snarare denna utveckling och spär i högsta grad på missnöjet till randen av en självuppfyllande profetia. Sic transit gloria mundi!

Advertisements

About blickovernejden

Graduate from Umeå University in northern Sweden, with a Major in Social Sciences, specialized in Economic History, bachelor degree in Political Science as well as in History. Main academic fortes lies within the geopolitical field. Originally a farmers boy from Hjo in Västergötland I have maintained a firm foothold within the agricultural sector which has always had a profound effect on my political views and values.
This entry was posted in Domestic Swedish politics, Geopolitical topics, International politics, USA. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s