En medborgare och en EU-Parlamentariker om Vapendirektivet

Hej Dennis!

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att du inte fått svar. Mailhanteringen har inte fungerat som den ska på mitt kontor under hösten. Så ska det inte vara och jag tar fullt ansvar för att du inte fått ett svar. Eftersom jag tycker att det är viktigt att folkvalda svarar medborgare som hör av sig kommer du få ett utförligt svar. Jag tar din oro på största allvar. Jag har själv arbetat med jakt- och vapenfrågor i många år och kände likadant när diskussionerna om ett nytt vapendirektiv började.

Till att börja kan jag konstatera att min tes återigen bekräftas här; när medborgarna märker av EU i sin vardag har något oftast blivit tokigt. För EU ska verka på ett så övergripande plan att man knappt noterar det som där beslutas. Att verka utan att synas. När man gör det som är politikens kärna och natur, svåra avvägningar och kompromisser, som sedan gör sig påminda i människors vardag blir avståndet till beslutsfattandet ett problem. Och då uppfattas inte längre besluten som legitima. Om något sammanfattar det nog hur många vapenägarna ser på EU beslut om vapendirektivet.

Men i detta fall, som i så många andra, är det inte ens säkert att det är EU som är problemet. För visst är många upprörda på EU i dessa dagar. Men, jag vågar nog påstå att väldigt mycket av denna process bär uppenbara spår av svenska politiker och svenska idéer. Det är värt att notera att frågan om att öppna direktivet startades av Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström hösten 2013. Redan då agerade jag och påpekade att det vore olyckligt och att en revidering var att öppna Pandoras ask http://www.fjellner.eu/hardare-regler-for-jagare-minskar-inte-problemet-med-illegala-vapen/. Och om något så har den här processen visat att jag fick rätt. Även om Malmström aldrig presenterade några skarpa förslag utan nöjde sig med ett meddelande från kommissionen senare under hösten 2013 var anden ur flaskan. I spåren av de grymma terrorattentaten i Paris kände sig EU-kommissionen ett behov att visa handlingskraft och flera av förslagen dammades av och blev till det synnerligen illa genomtänkta förslag till nytt vapendirektiv.

Vän av ordning skulle dock säga att det startade långt tidigare än så. Att flera av förslagen vi nu har på bordet här i EU är förvillande lika de som presenterades av den svenska så kallade Doris-utredningen i januari 2013. För även om den dåvarande alliansregeringen valde att inte ta fasta på utredningen och inte skärpte svensk vapenlagstiftning så som utredaren Doris Högne-Rydheim ville, så lever uppenbarligen flera av idéerna alltjämt.

Även här i Europaparlamentet har det funnits svenska bidrag som upprört många vapenägare. Tydligast är nog den svenska ledamoten från miljöpartiet Bodil Valero som i sin roll som föredragande för vapendirektivet i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter rent av försökte göra ett dåligt förslag ännu sämre. Allt ifrån mentaltester av jägare till krav på ansvarsförsäkringar och dumregleringar av vapenmagasin försökte hon driva igenom. I princip allt av det hon föreslog lyckades vi stoppa här i Europaparlamentet men det var klart och tydligt att motståndet mot legalt vapenägande i högsta grad även kom från Sverige. För i denna precis som i så många andra frågor är det tydligt: EU må vara slagfältet men är knappast problemet. Och att tro att vi slipper problemet om vi slipper EU är naivt.

Vad jag tyckt om förslaget har nog inte undgått någon som följt mitt arbete. Jag krävde redan från början att förslaget skulle förkastas. Att kommissionen skulle göra om och göra rätt. Men politik handlar inte om att ha rätt. Det handlar om att få rätt. Att i slutet av dagen kunna räkna till 51. Och sannolikheten för att en majoritet av mina kollegor skulle rösta för att förkasta direktivet var trots allt begränsad. Så stor är inte kunskapen om jakt och sportskytte bland de 751 europaparlamentarikerna. Det visste jag redan från början. Få gånger under mina 12 år här har dessutom parlamentet förkastat hela förslag från kommissionen. Men det gör inte kravet mindre viktigt. Tvärt om då allt i Europaparlamentet och politiken generellt sett är kompromisser. Och inför kompromisser är krav som dessa väldigt viktiga för att kunna balansera galenpannor som likt Bodil Valero tvärt om vill göra mer. Och det verkar ha fungerat. Något förövrigt den föredragande Vicky Ford påpekade då hon tackade mig för att jag lagt ett sådant förslag. För väldigt lite av det galenpannorna drivit ser ut att bli verklighet.

Jag hade givetvis hellre sett att det inte blev någon förändring av direktivet överhuvudtaget. Men som Marit Paulsen klokt påpekade för mig vid något tillfälle: ”Det enda du vet i en demokrati är att det aldrig blir som du vill”. Och det var just därför jag var så tydlig när jag förklarade för Malmström att ett nytt vapendirektiv vore att öppna Pandoras ask. För det direktiv och den lagstiftning som gäller idag är en kompromiss mellan olika intressen, och när man öppnar det kommer det bli en ny kompromiss med en ny balans. Och i grunden har inte synen på vapen blivit bättre i samhället i stort sedan direktivet senast reviderades 2008. Däri har vi själva grundproblemet!

Trots det är den överenskommelse vi snart ska rösta om en seger för oss som försvarat jakt och sportskytte. Vi fick bort många av de värsta förslagen och lyckades mota många nya dumheter. Exempelvis kommer inget förbud mot distanshandel och heller inget totalförbud mot halvautomatiska vapen. Hur bra den överenskommelse man nu har kommit fram till kommer att bli, beror till stor del på hur Sverige väljer att genomföra EU-lagstiftningen. Detta har även Jägarförbundets chefsjurist Ola Wälimaa påpekat. Men även om vi vann slaget är striden inte över. Den fortsätter nu i Sveriges riksdag. Vi lyckades nämligen säkra att det blir upp till riksdagen att avgöra hur halvautomaterna ska regleras i Sverige. Sverige har möjlighet att tillåta fortsatt licensiering av halvautomater med fler än tio skott. Det kan uppfattas som ett förbud, men beror helt på om medlemsstaterna själva fortsätter tillåta licensiering av dessa vapen. Därför föreslår jag att du tar kontakt med dina lokala riksdagsledamöter och berättar för dem hur viktigt det är att Sverige utnyttjar den här möjligheten så att sportskyttet kan fortsätta använda dessa vapen. För allt för ofta ser jag hur Sverige försöker vara “bäst i klassen” när vi genomför EU-direktiv.

Slutligen något om omröstningen i Europaparlamentet. Jag har som sagt arbetat genom hela den här processen för att säkra svenska jägare och sportskyttars intressen. Det kommer jag fortsätta göra. Och att i det läget rösta emot överenskommelsen skulle skada mina möjligheter att driva deras intressen nästa gång vi diskuterar frågor om jakt, vapen eller vargar. För varför skulle mina kollegor lyssna på vad jag har att säga om de ändå vet att jag inte kommer att stå bakom den kompromiss vi kommer överens om? De skulle inte lyssna på mig nästa gång och slutresultatet skulle bli sämre för alla jägare och sportskyttar. Jag är inte helt nöjd med överenskommelsen. Men den ser oändligt mycket bättre ut än vad jag någonsin vågade hoppas på när jag började arbeta med de nya vapenreglerna. Det kommer finnas en bred majoritet bakom den överenskommelse som nu finns. Att rösta emot bli enbart en symbolhandling, men en handling som skadar möjligheten att försvara jägare och sportskyttars intressen i framtiden. Jag är inte beredd att ta den risken. De som nu högt deklarerar att de ska rösta emot vapendirektivet har en sak gemensamt – de har inte lyft ett finger för att de nya vapenreglerna ska bli bättre och de kommer inte göra det nästa gång vi diskuterar frågor som rör jakt och sportskytte heller.

Hoppas jag med detta har förklarat hur jag tänker och hur jag har agerat.

Hälsningar,

Christofer Fjellner

 

Hej Christofer,

jag förstår din ståndpunkt i frågan givet att du är företrädare för ett i grunden EU-vänligt parti och det faktum att M jobbat hårt i Bryssel för att få bort de värsta vansinnigheterna i EU-kommissionens ursprungliga förslag till nytt Vapendirektiv. Samtidigt gör jag det inte utifrån följande resonemang.

Klart är att kompromissen är långt mindre dålig än vad som först försöktes trumfas igenom, men den är fortfarande inte bra utifrån såväl praktiska som principiella skäl. Vi alla medvetna om att direktivets tillblivelse är resultatet av en påtaglig tjänstemannaaktivism, i hög grad initierad i Sverige. Kommissionens förslag är i mångt och mycket den gamla skåpmat som Doris Högne Rydheim kom med 2013 och den halvlama trevare som Malmström gjorde. Uppenbart är att båda dessa hade Peter Thorsells ande svävande över sig. Att Regeringen skickade nämnde man till att som adjungerad delta i förhandlingarna i Bryssel, på inrådan av hans gamle vän och fd. kollega från tiden på Dalapolisen Nils Hänninger, numera jurist på Justitiedepartementet, var minst sagt iögonfallande. I synnerhet som båda dessa herrar översteg riksdagsmandatet och förordade en hårdare linje än vad man hade mandat för. Att dessa sedan via Morgan Johansson producerat en dokumentation till EU-nämnden och Justitieutskottet kännetecknad av “klipp och klistra” á la Sigvard Marjasin för att få det att framstå som om man hade stöd av remissrundan för sin linje var bortom anmärkningsvärt. Exempelvis utelämnade man i sin helhet Försvarsmaktens högst kritiska remissvar. Att Johansson sedan försökte hemligstämpla offentliga handlingar med hänvisning till “Rikets säkerhet” vittnar mer om ett försök att skydda tjänstemannaaktivister som ertappats med fingrarna i syltburken mer än något annat. Dessa märkliga turer kring Vapendirektivet föranledde SD att KU-anmäla Johansson och Ygeman. Märkligt att inte Alliansen gjorde detsamma må jag säga?

Även om en mindre dålig kompromiss röstas igenom kvarstår likaså faktumet att EU-Kommissionen flagrant struntat i EU:s egna regelverk om probleminventering, konsekvensanalys och subsidiaritetsprincip. På ett principiellt plan vore det såldes rimligt att rösta nej till kompromissen med hänvisning till detta faktum. Om EU-Kommissionen inte hörsammar rådande regelverk förtjänar man av principskäl bakläxa enligt devisen: “-Gör om, gör rätt!” Skall EU upprätthålla ett redan sargat förtroende bland medborgarna är detta en viktig princip att värna.

Nästa argument för att rösta emot en kompromiss är av praktiska skäl. Även om en kompromiss skulle öppna upp för nationella undantag så är situationen i dagens Sverige den att Polismyndigheten ignorerar befintlig lagstiftning. Man ger avslag på licensansökningar på vapentyper “man inte tycker om” även om dessa är godkända av Naturvårdsverket för jakt. Ett uppmärksammat fall var hur Tony Celan fick avslag en licensansökan för en Benelli MR1 halvautomat i klass II. Denna är godkänd av Naturvårdsverket. Likväl gick nämnde Peter Thorsell in och tog personligen över handläggningen för att få till stånd ett prejudikat. Celan har fått mycket massmedial uppmärksamhet genom sin kritik av Thorsell och Polismyndigheten varpå Thorsell måhända såg ytterligare skäl för sitt jäviga agerande? Thorsell ljög vidare för rätten och hävdade att Benelli MR1 är ett militärt vapen och att förkortningen står för Military Rifle och inte Modular Rifle vilket fallet är då det är en strikt civil konstruktion.

https://blickovernejden.wordpress.com/2016/12/14/nar-blev-sverige-en-bananmonarki/

Sådant här agerande kännetecknar dagens Polismyndighet. Man avslår korrekta licensansökningar för att antingen få laglydiga medborgare att ledsna och dra tillbaka sin licensansökan eller om dessa går vidare till domstol så driver Polismyndigheten fall på fall för samma vapenmodell tills dess att man får ett prejudikat. Om en medborgare får rätt mot Polismyndigheten skapas emellertid inget sådant. Att det är Polismyndigheten som definierar vilka sportskytteklubbar som är godkända gör att jag ser förutsättningarna till att i praktisk handling få till stånd fungerande nationella undantag som mycket små, även om en kompromiss skulle öppna för dylika.

Alliansen, undantaget L, har tillsammans med SD förordat att flytta licenshanteringen till en ny Viltmyndighet givet att denna idag inte fungerar på ett rättssäkert och tillfredsställande sätt. Om M i Bryssel röstar för en kompromiss riskerar man således att hamna i en svekdebatt. Dels i egna led, Moderata Studentförbundet uppmanade senast idag http://www.svd.se/skarpta-vapenlagar-samre-for-forsvaret till att rösta emot Vapendirektivet. Att SD kan rösta emot är måhända inte så konstigt. Man var enda parti tillsammans med V att rösta mot att inkludera EU-medlemskapet i grundlagen. Att som EU-vänligt sinnad rösta mot en kompromiss man varit med att ta fram kan onekligen kännas märkligt, det medges. Men givet att Kommissionen inte följt egna regelverket, att direktivet till stora delar är en produkt av tjänstemannaaktivism, att undantag inte lär fungera i praktiken på nationell nivå och det faktum att laglydiga medborgare drabbas av ett förslag vars syfte sägs vara riktat mot terrorister och kriminella gör att det finns mer att vinna på att rösta nej än ge bifall till en kompromiss. Även om detta skulle innebära sura miner i andra frågor framgent. För eget vidkommande är den ideologisk fråga, att värna individens rättigheter i förhållande till ett styre som inte hörsammar de egna principerna.

Mvh

Dennis Andersson

Advertisements

About blickovernejden

Graduate from Umeå University in northern Sweden, with a Major in Social Sciences, specialized in Economic History, bachelor degree in Political Science as well as in History. Main academic fortes lies within the geopolitical field. Originally a farmers boy from Hjo in Västergötland I have maintained a firm foothold within the agricultural sector which has always had a profound effect on my political views and values.
This entry was posted in Domestic Swedish politics, EU, Firearms Directive, International politics. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s