Identitetspolitiken har Sverige i ett fast grepp

Almedalsveckan är i full gång och såväl etablissemang som uppstickare som Medborgerlig Samling och politiska avarter som Nordiska Motståndsrörelsen är på plats. Av debattklimatet att döma är det dock längesedan som svensk politik var så polariserad nu. Fascinerande nog så har stora delar av borgerligheten, idag kännetecknad av antingen nyliberalism eller socialliberalism, köpt den politiska vänsterns narrativ, något som också förklarar varför ett liberalkonservativt alternativ såsom Medborgerlig Samling blir alltmer relevant och nödvändigt när åsiktskorridoren förlamat svenskt politiskt liv.

http://www.folkbladet.se/blogg/widardirekt/sjostedt-och-loof-dras-mot-extremer/?blog=2518025&entry=9625659

Åsiktskorridoren som fenomen är inget nytt som sådant, en korridor som stora delar av etablissemanget vill mena inte existerar, att göra det vore att erkänna att det råder en demokratiskt osund situation. Denna situation har under de senaste åren blivit alltmer påtaglig. Exempelvis var Decemberöverenskommelsen ett direkt resultat av denna liksom hur den förklarar SD:s påtagliga tillväxt varpå man nu är Sveriges näst största parti. Åsiktskorridoren, höggradigt kännetecknad av symbol- och identitetspolitik, har blivit vad som närmast kan beskrivas som en välsignelse för SD. Såväl regering såväl som opposition, i den mån man nu de facto skulle kunna kalla Alliansen för opposition givet agerandet med Decemberöverenskommelsen, har i mångt och mycket genom att hysa samma diskurs lagt bollen på straffpunkten åt SD. Sistnämnda har fått framstå som mobboffer och sanningssägare, i sanning ett kontraproduktivt grepp från de övriga.

Åsiktskorridoren är emellertid långt ifrån begränsad till enkom Riksdagen. Den är inte minst prevalent i massmedia där Peter Wolodarskis agendasättande journalistik fått DN:s förtroende att dala i läsarleden. Journalister som kritiserat narrativet likt Peter Birro har fått utstå en offentlig stigmatisering och frispråkiga Alice Teodorescu har återkommande tillskrivits “bruna tendenser”. Att vara artist och avvika på det påbjudna narrativet om den svenska godheten innebär detsamma, tankarna går bl.a. till Christer Sandelin och Peter Jezewski. Så länge vederbörande har “den rätta värdegrunden” så spelar det mindre roll hur fel i sak denna har, tankarna går då närmast till Malena Ernman som publikt avfärdat farhågor om att islamister och jihadister skulle gömma sig i flyktingströmmarna till Europa och att invändningar mot hennes och den så kallade “PK-elitens” bild var ett uttryck för att vara en deplorable för att travestera Hillary Clinton. SÄPO:s senaste rapport visade med eftertryck hur fel Ernman hade i sak.

http://www.gp.se/nyheter/sverige/tio-g%C3%A5nger-fler-v%C3%A5ldsbejakande-extremister-1.4407072

Ernman har dock “rätt” värdegrund vilket förlänat henne en plats i Kulturrådet.

https://www.svd.se/malena-ernman-till-kulturradet

Jag har inget att invända mot Ernmans värdegrunds intentioner, de är humanistiska och välmenta men dessvärre går den praktiska implementeringen inte ihop med den krassa verkligheten och blir därmed kontraproduktiv och i förlängningen en fara för såväl demokratin och samhället. Därtill har undertecknad väldigt svårt att acceptera den stigmatisering som följer av att hysa en mot denna kontrasterade ståndpunkt. Vad som är relevant är på vilket sätt och på vilka grunder som man ifrågasätter, inte ATT man ifrågasätter. Tvärtom är det senare en essentiell del av en fungerande demokrati. Att kritisera självbilden av Sverige och den svenska “godheten” är emellertid inget som görs ostraffat i dagens politiska debattklimat. Ann Heberlein fångar träffande på Ledarsidorna den svenska dubbelmoralen och om det hat hon fått utstå under årets Almedalen.

https://ledarsidorna.se/2017/07/post-almedalen-moralpoliser-och-asiktspoliser/

“Det tragikomiska i sammanhanget är att de som med liv och lust ägnar sig åt att hänga ut människor är samma personer som i andra sammanhang predikar alla människors lika värde och rättigheter. Det går helt enkelt inte ihop. För att en moralisk hållning ska vara trovärdig måste den vara koherent. Den måste hänga ihop. Man kan inte vara feminist offentligt samtidigt som man ger sin hustru stryk därhemma. Och man kan inte hävda likabehandling och samma rättigheter för alla samtidigt som man behandlar människor vars åsikter man finner misshagliga som pestsmittade.”

Tolerans, åsikts- och yttrandefrihet är för den som tycker “rätt” i dagens Sverige, något annat medför en social stigmatisering, vänner säger upp bekantskapen, spelningar ställs in och vissa blir av med jobbet. Detsamma gäller att uttrycka EU-skepticism. Att hävda att EU blivit ett federalistiskt projekt utan folklig förankring och med gravt demokratiunderskott med flagrant brist på respekt för konstitutionella spelregler som därigenom gör samarbetet irrelevant är att vara en deplorable. EU står per definition för något gott – samarbete, att invända mot denna diskurs, oavsett hur maktfullkomligt Bryssel än blivit, är att fiska i grumliga vatten och ge uttryck för chauvinistisk nationalism. Med andra ord råder ett påtagligt identitetspolitiskt narrativ i denna fråga precis som i frågan om svensk migrationspolitik. Att den som invänder inte nödvändigtvis har fel i sak är en bisak. Någon åtskillnad på chauvinistisk nationalism och sund demokratiskt sinnad patriotism görs sällan av politiska skäl i detta land. Dan Korn skrev initierat om sistnämnda häromåret:

“Det är som Amos Oz säger i sin lilla bok Hur man botar en fanatiker: ”Måttfull nationalism är den enda kraft som kan tygla fanatisk nationalism.”

Att vidhålla att nationalstaten fortfarande är relevant som fristående politisk entitet är dock i mångt och mycket i dagens politiska diskurs att ställa sig utanför åsiktskorridoren. Snarare skall man idka något som närmast kan liknas vid kulturell självförnekelse, se t.ex. de uttalanden som t.ex. Birgitta Ohlsson, Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt gjort vad gäller svensk kultur och nationalstatens betydelse. Denna självförnekelse bemötte Korn i sin debattinlaga med:

När människor i tron på att de hittat ett medel för integration hävdar att det inte finns någon svensk kultur, inser de inte att de därmed kränker människor. Kränkningen av en människas eller ett folks självkänsla är inte vägen mot en större enighet mellan människor, utan leder till raka motsatsen. Ur kränktheten växer hatet och hämndbegäret, just den kraft som vi ser gödas i Europa nu. Motgiftet mot högerextremismen är att vi lär oss inse att en glädje över att bo i ett visst land, att vara medborgare i landet och att känna kärlek till det inte har ett dugg med en viss politisk åskådning att göra.”

https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/nationalstaten-garanten-foer-demokratin-och-friheten-21846

Till och med inom så profana frågor som pornografins vara eller icke vara märks den politiska åsiktskorridoren av. Häromdagen skrev Zozan Inci från ROKS i Aftonbladet att pornografi var den skriande punkten som förklarar våldtäkter och övergrepp på festivaler runt om i landet.

http://www.aftonbladet.se/a/998Ed

Denna onyanserade, sexistiska och svartvita förklaringsmodell förpassar män till att närmast vara slavar under sitt biologiska kön samtidigt som Inci tar sig tolkningsförträde att definiera kvinnans sexualitet, inte olikt hur bourgeoisien en gång gjorde och satte kvinnan på en pedestal. Katerina Janouch bemötte Incis artikel i Katerina Magasin:

“Tjejers och kvinnors sexuella frihet går dock just ut på att klä sig som de vill, välja vilken partner de vill, gå vart de vill med eller utan sällskap men även friheten att få konsumera porr och erotik också av den grövre sorten. Inci glömmer helt att många kvinnor är konsumenter, även av rätt hård och icke-vaniljig porr. Istället cementerar Inci i sin text en förlegad syn på kvinnor som offer och kanske rentav asexuella, exakt som patriarkatet vill se oss. Om vi ska prata förenklad världsbild är detta ett praktexempel på såväl vulgarisering som fördumning.”

Incis förklaringsmodell är förutom att vara ofullständig och halta betänkligt ur empiriskt hänseende, likaså ett uttryck för en gammaldags patriarkalisk syn på kvinnlig sexualitet, något som Janouch poängterar, även om Inci uppenbarligen inte inser det själv. Dock passar denna diskurs som hand i handske i det påtagliga vänsterideologiska narrativ som exempelvis även Fi! propagerar för. Denna inneboende ideologiska diskrepans visar med all önskvärd tydlighet att tunnelseendet är påtagligt och att gränsdragningen mellan mellan dagens politiska planhalvor blir alltmer obsolet i och med att borgerligheten i hög utsträckning anammat den politiska vänstern problemformuleringar och hur den politiska vänstern å sin sida anammat delar av det så kallade patriarkatets moraliska värdegrund. Kulturella förklaringsgrunder till ökat antal våldtäkter i svenska samhället avfärdas med ökad anmälningsbenägenhet och i ROKS fall är den skriande variabeln som sagt pornografin. Den senare är förvisso en del av kulturen men enligt vänsterfeministisk argumentationsmodell ett uttryck för patriarkatet och mäns ekonomiska exploatering av kvinnans kropp. Hur Inci förklaringsmodell hanterar den allt större amatörpornografin och kvinnlig porrkonsumtion kan funderas över?

Att utifrån kommande kulturers kvinnosyn är en stor del av problematiken passar inte in med självbilden av den svenska godheten och förkastas därmed. Ett tydligt exempel finns inom Vänsterpartiet där det råder påtaglig utfrysning av Amineh Kakabaveh som lyft frågan om hederskultur och kvinnors utsatthet i förorterna.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/wqv04/konflikten-i-v-trappas-upp-finns-ingen-losning

Dessa obekväma företeelser passar inte in i Vänsterpartiets förklaringsmodell som i marxistisk anda baserar sig på historiematerialistisk grund. Immateriella ting som kultur och religion passar dåligt in i en politisk modell där lösningen handlar om resursomfördelning.

http://www.expressen.se/kronikorer/elaf-ali/vem-vill-erkanna-att-man-ar-fangslad-i-ett-fritt-land/

Samma typ av materiella resonemangsmodell återfinns inom S vad gäller frågan om flyktingmottagandet och de problem som är kopplade till detta. Återkommande hänvisas flyktingmottagandet till som “en god affär” för Sverige, någon åtskillnad på arbetskraftsinvandring och flyktingmottagande görs inte, trots att kommunerna riskerar ett underskott på 40 miljarder närmsta åren p.g.a. de kostnader som denna medfört. Inte sällan framhärdar många i att migrationen är ett temporärt dilemma orsakat av konflikterna i Syrien och Afghanistan när problematiken i verkligheten är långt mer komplex och även av strukturell typ när utvecklingsländernas ekonomier växer och fler människor får möjlighet att förbättra sin livssituation annorstädes. Den problematiken gynnar dock inte en “öppna era hjärtan”-retorik och förordande av fri migration.

http://www.affarsliv.com/nyheter/skl-varnar-for-underskott-pa-40-miljarder-om4641143.aspx

Den stridbare nationalekonomen Tino Sanandajis bok “Massutmaning” väckte när denna utkom stor indignation hos många, socialister såväl som förmenta liberaler då denna belyser problemen i det offentliga narrativet om den goda affären och Reinfeldts kända tal om att “öppna era hjärtan”.

https://www.svd.se/tino-sanandaji-den-mest-kansliga-fragan-man-kan-tanka-sig

Som vän av ordning kan man ställa den retoriska frågan om av vilken anledning vi tar emot flyktingar? Av egoistiska ekonomiska skäl, en hållning som forskare som Sanandaji med lätthet ifrågasätter trovärdigheten i, i synnerhet som migrationen kostat mer än försvarsbudgeten senaste åren och sett till hur integrationen misslyckats med accelererande utanförskap, eller av altruistiska moralfilosofiska skäl? Sistnämnda är en värdegrundsfråga som det inte finns ett svar som är empiriskt rätt eller fel på och som rimligen borde vara det främsta argumentet från S:s sida, inte påstådda nyttoargument?

Ett återkommande socialdemokratiskt ideologiskt mantra är att man inte får ställa grupp mot grupp. Således blev Anne Rambergs uttalande att svenska pensionärer i humanitetens namn skulle avstå en del av sin välfärd till förmån för flyktingmottagande ett påtagligt hyckleri, även om all offentlig skattefinansierad verksamhet till syvende och sist blir att ställa grupp mot grupp, oavsett hur ideologiskt osmakligt detta än må te sig.

http://www.expressen.se/debatt/stall-inte-flyktingar-mot-aldres-valfard/

Svensk socialdemokrati har dock gjort sig beroende av det idealistiska Miljöpartiet, ett parti som bedrivit agitation mot den politik man själva tillsammans med S varit med om att genomföra “då man tillfälligt fick anpassa sig till verkligheten”, och som framlever i villfarelsen att en bibehållen välfärdsstat i kombination med ett gränslöst samhälle och fri migration är samhällsekonomiskt kompatibla med varandra. Denna ovilja att se till realpolitiska förutsättningar kommer i förlängningen enkom leda till ökad rasism och främlingsfientlighet när verkligheten kommer ikapp ideologin då de offentliga medlen inte är oändliga.

Den socialdemokratiska diskrepansen mellan ord och handling fångade Johan Westerholm väl häromdagen:

“För en socialdemokrat med LO-bakgrund är därmed en position som nationalstatsförsvarare naturlig med ett vänsterperspektiv. Försvaret av nationalstaten handlar mindre om nationalism än om det samhällskontrakt som garanterar välfärdsstaten. Att balansen mellan statens inkomster och utgifter måste vidmakthållas och att samhällskontraktet – i form av ”gör din plikt, kräv din rätt” – fungerar.” 

https://ledarsidorna.se/2017/06/valfardsstaten-forutsatter-en-nationalstat/

I strävan att upprätthålla en Potemkinkuliss ser vi dessvärre hur stigmatiseringen av meningsmotståndare blivit ett modus operandi i dagens debattklimat, ett tydligt uttryck för hur hårt grepp indentitetspolitiken tagit om Sverige. Upprätthållandet av självbilden är vida överordnad realpolitiken. Detta märktes inte minst när politiska företrädare likt Stefan Löfvén såväl som Carl Bildt såg sig nödgade att uttala sig i massmedia om de ståndpunkter den enskilda medborgaren Katerina Janouch gav uttryck för i tjeckisk massmedia om hennes syn på svensk samhällsutveckling.

https://www.svt.se/opinion/katerina-janouch-om-kritiken

Om det politiska etablissemanget vill återupprätta sin trovärdighet måste man således likt en het potatis släppa de avarter som symbol- och identitetspolitiken innebär och fokusera på realpolitik med fasthållande vid grundläggande demokratiska principer. Tyvärr är sannolikheten för detta i ett politiskt klimat kännetecknat av “makten framförallt” liten. Därav behövs politiska uppstickare likt Medborgerlig Samling då nuvarande polarisering inom svensk politisk inte kommer att leda till den förnyelse som är nödvändig för demokratins hälsotillstånd och ta sig an de samhällsproblem som hopar sig.

Som avslutning bör man hålla i åtanke Vilhelm Mobergs idag högaktuella tankar kring fenomenet demokratur från 1965:

I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedian domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.”

 

 

 

 

Advertisements

About blickovernejden

Graduate from Umeå University in northern Sweden, with a Major in Social Sciences, specialized in Economic History, bachelor degree in Political Science as well as in History. Main academic fortes lies within the geopolitical field. Originally a farmers boy from Hjo in Västergötland I have maintained a firm foothold within the agricultural sector which has always had a profound effect on my political views and values.
This entry was posted in Domestic Swedish politics, EU. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s