De goda fördomarna

I USA arrangerar Women’s March en marsch mot NRA under förevändningen att NRA uppmuntrar till dödligt våld mot protesterande efter en tvkampanj från NRA:s sida där man menat att nuvarande paradigm håller på att “assassinate real news”.

https://www.theguardian.com/us-news/2017/jul/13/womens-march-organizers-nra-video-protest

http://dcist.com/2017/06/womens_march_organizer_calls_chilli.php

Oavsett vad man tycker om NRA:s tvkampanj så måste Women’s March mot NRA ses i en större kontext och i ljuset av den pajkastning med anklagelser om rysk inblandning och fake news etc. som följt efter Donald Trumps seger i presidentvalet, en seger som kom som en chock för Demokraterna. Färre republikaner har något emot NRA emedan situationen är den motsatta vad gäller Demokraterna, även om det finns en del demokrater som är pro-gun om än varandes i minoritet. Hillary Clinton utlovade att ta strid mot konstitutionens 2nd Amendment och bl.a. införa förbud mot s.k. “assault weapons”, en högst missvisande beskrivning då detta är en term för militära helautomatiska vapen, inte civila halvautomatiska dito, även om de kosmetiskt påminner om varandra. Att kalla moderna halvautomatiska sportskyttegevär för “assault weapons”, även om det är empiriskt felaktigt, finns det dock en retorisk anledning till då terminologin är avsedd för slå an till den oinsatta massans oro och profitera politiskt på denna. Men givet vilket starkt symbolvärde för individens fri- och rättigheter som 2nd Amendment har i USA, bl.a. med tanke på hur nationen föddes med t.ex. The Concorde Minutemen o.s.v., så lär dock Hillary Clinton förlorat fler röster än hon vann på sina utfästelser.

2nd Amendment ger laglydiga amerikaner lagstadgad rätt att äga vapen. I Sverige finns som jämförelse däremot ingen sådan lagstadgad rättighet utan detta är ett att anse som ett juridiskt undantag. Tvärtom har vi för närvarande ett pågående rättsfall i Högsta Förvaltningsdomstolen där utfallet kan bli om Polismyndigheten vinner att denna kan ta sig mandatet att definiera vilka sportskyttegrenar som skall få utövas i Sverige.

https://timbro.se/smedjan/sportskyttets-framtid-avgors-domstol/

https://firearms-united.com/sv/something-rotten-kingdom-sweden-spreading-part-1/

https://firearms-united.com/sv/something-rotten-kingdom-sweden-part-2/

Således talar vi om att icke folkvalda tjänstemän kan ta sig ett politiskt mandat, knappast ett förfarande som hör hemma i en förment demokratisk rättsstat. I en fungerande parlamentarisk demokrati är det nödvändigt att hålla lagupprätthållande och lagstiftande samhällsfunktioner åtskilda.

Den förbudslinje som Hillary Clinton drev i sin presidentvalskampanj var bl.a. den demokratiska senatorn Dianne Feinsten från Kalifornien med att initiera och denna var Clinton-administrationen behjälplig med att genomföra 1994-års begränsningar i vapenlagarna. Bl.a. innebar detta förbud mot magasin som tog mer än 10 patroner, förbud mot pistolgrepp på vissa halvautomatiska gevär, förbud mot bajonettfästen och flamdämpare mm. Föga förvånade var denna lag ett rent slag i luften, en kula är exempelvis lika farlig oberoende en gevärskolvs utseende eller om pipan har flamdämpare eller ej. När den tidsbegränsade lagen utvärderades då den var på väg att löpa ut fann man för gott att inte förlänga denna, den hade helt enkelt haft noll och intet inverkan för att begränsa vapenrelaterad brottslighet i USA. Detta empiriska faktum låter dock inte nedslå NRA:s motståndare.

Women’s March nu går till storms mot NRA under förevändningen att organisationen är en bastion för bigotta extremister och vapentokar, emedan en mer nyanserad bild är en dito för konservativa värdegrunder, i den mån det är att anse som konservativt att värna av den amerikanska konstitutionen som en intresseorganisation. Detta är utan tvekan att se som en del i Demokraternas chocktillstånd av att ha förlorat mot den uträknade Trump och för den radikalisering som sker inom det åtminstone påstått liberala lägret. Många torde dock inte ha röstat FÖR Trump, man röstade MOT Hillary Clinton. Många konservativa väljare är också besvikna över att Trump fortsatt den utrikespolitik som Obama förde i Mellanöstern och mot Ryssland och som Hillary sade sig vill gå än längre i, läs, förvärra. Trump har exempelvis eskalerat det diplomatiska läget i Syrien, bl.a. genom att låta beskjuta den syriska regeringssidans flygbas i Shayrat med kryssningsrobotar efter ett påstått kemiskt anfall mot civilia mål i Khan Sheikhoun, dock utan att ha några bevis för att det verkligen var regeringssidan som genomförde detta anfall, annat än vad rebellgrupper påstått. Vidare har Trumpadministrationen infört ytterligare sanktioner gentemot Ryssland och bland annat i praktiken förbjudit import av bl.a. sportskyttevapen därifrån, något som knappast välkomnats inom “the gun community”. Rysslands eventuella kollaborering med Trump inför amerikanska presidentvalet på det vis som det framställs inom pro-demokratisk massmedia framstår dock alltmer nå en nivå av masshysteri. Att ifrågasätta legitimiteten i detta innebär dock inte sällan en social stigmatisering, på båda sidor av Atlanten.

Narrativet att NRA per definition är något dåligt, ett narrativ som i princip är helt förhärskande i Europa och inte minst Sverige hos såväl socialister som förmenta liberaler, är emellertid en onyanserad bild fylld av bias. Även här innebär dock ett ifrågasättande av dogmen mycket av social stigma. Man skall dock inte sticka under stol med att det finns en del individer i organisationen som många vapenägare här skulle höja på ögonbrynen över, så även inom NRA, men det är stor organisation och den politiska och historiska kontexten är diametralt olika mot här. USA föddes genom en revolution mot ett maktfullkomligt London, låt dock vara att England vid denna tid var mer demokratiskt än de flesta stater, som beskattade kolonisterna men gav dem ingen demokratisk politisk representation. I denna kontext var kolonisternas miliser, d.v.s. vanliga medborgare som sörjde för sin egen utrustning, tillsammans med franskt stöd till reguljära kontinentalarmén essentiella för att nå självständighet och införa en demokratisk konstitution som i sin tur hade stor betydelse för tankegodset i Europas utveckling vad gäller franska revolutionen, 1848-års revolutionsår och Europas väg mot demokrati. Det var i Amerika som Upplysningstidens filosofi först omsattes i praktiken. Dessa händelser hade föga med marxism att göra utan rörde sig snarare om liberala revolutioner och nationella frihetsrörelser riktade mot otidsenliga autokratiska monarkier.

2nd Amendment handlar således inte om medborgarnas rätt att få äga vapen för jakt och självförsvar, även om detta i praktisk omsättning är huvudsyftet idag, utan dess historiska och politiska kontext är att se som en politisk garanti för att medborgarna skall ha maktmedel att störta en maktfullkomlig regering som åsidosätter konstitutionen, att jämföra med konfucianismens moralfilosofi i det gamla Kina där bondebefolkningen hade rätt att resa sig gentemot en orättfärdig kejsare. Ergo draget till sin spets så är tillblivelsen av 2nd Amendment en förutsättning för en demokratisk check and balance och därmed bär legalt civilt vapenägande det yttersta symbolvärdet för en demokratisk stat. För att citera Thomas Jefferson:

-The greatest danger to American freedom is a government that ignores the Constitution.”

Som relevant jämförelse så är däremot legalt vapenägande i diktaturer om inte alltid helt förbjudet så åtminstone ofta starkt begränsat och förbehållet regeringstrogna så kallade pålitliga samhällselement. Vilken yttersta garant finns för demokratiska fri- och rättigheter i en stat där ledarskapet inte litar på sin egen befolkning? Den politiska vänstern i dagens USA, dit Demokraterna ändå får räknas, har dock ofta en helt annan syn på Staten än vad republikanerna har. Det är Staten som skall stå som garant för medborgarna i högre utsträckning än det motsatta, således en fråga om kollektivism vs. individualism. Detta måste man ha klart för sig om man skall förstå varför NRA finns och varför denna organisation och dess meningsmotståndare är så polariserade.

Den amerikanska politiska vänsterns problemformuleringar har med eftertryck spridits till Europa, EU:s empiriskt och demokratiskt högst tveksamma Vapendirektiv, som inte följde Bryssels eget konstitutionella regelverk, har sitt tankegods därifrån tillsammans med Australien och Storbritannien som båda infört långtgående och ineffektiva vapenlagstiftningar.

http://www.dn.se/goda-nyheter/australien-farre-mord-med-tuffare-vapenlag/

http://www.express.co.uk/news/uk/831200/crime-figures-england-wales-violent-rise-warning-falling-police-numbers

Australiens påstådda framgångar vad gäller vapenlagstiftning tål emellertid inte alltför hård empirisk granskning, oavsett hur mycket denna hyllats av såväl Barack Obama, Hillary Clinton, EU-kommissionen m.fl.

“Police admit they cannot eradicate a black market that is peddling illegal guns to criminals,” the Adelaide Advertiser conceded a few years ago. “Motorcycle gang members and convicted criminals barred from buying guns in South Australia have no difficulty obtaining illegal firearms – including fully automatic weapons.”

http://reason.com/archives/2016/03/22/australias-gun-buyback-created-a-violent/

http://www.adelaidenow.com.au/news/south-australia/internal-rivalry-among-comancheros-led-to-gunfight-at-paesano-restaurant-police/news-story/629fb6190e3fc2e7966edd3c181a8a16

Att Australiens vapenlagar medfört att det inte förekommit masskjutningar är inte en relevant slutsats eftersom det inte förekommit något försök efter införandet där magasinbegränsning eller vapenkonstruktion varit en variabel. Den kostnad på 500 000 000 australiensiska dollar som Canberra lade på att lösa in legala halvautomater, pumphagelbössor etc. har således inte varit en kostnadseffektiv lagstiftning sitt till effekten. Huruvida det har en praktisk skillnad att en laglydig australiensisk jägare nödgas ladda om med en bygelrepeter eller pumprepeter kan kontempleras över? Klart är att lagstiftningen utformats av individer med bias mot vapenägande i sin helhet och med föga egen praktisk erfarenhet.

Förespråkare för förbud mot legalt civilt ägande av halvautomatiska sportskyttegevär i USA brukar hävda att 2nd Amendment tillkom när såväl civilister som kombatanter nyttjade mynningsladdade flintlåsvapen och därför inte är relevant i en modern kontext eftersom The Founding Fathers inte kunnat förutspå “eldkraften” i t.ex. en AR15. Denna logik haltar emellertid på flera grunder. Tekniken utvecklas men skall laglydiga civila nekas ta del av denna? Vidare så tillkom 2nd Amendment som sagt som en garant för upprätthållandet av konstitutionen, att garantera medborgarnas fri- och rättigheter, nyttjar idag amerikanska staten mynningsladdade flintlåsvapen?

Vad gäller synen på individen och staten så är denna också i mångt och mycket densamma emellan Demokraterna i USA och socialister och socialliberaler här i Europa. “-Vi kan inte ha det som i USA!” hörs alltför ofta i svensk och europeisk politisk debatt vad gäller vapen- och säkerhetsfrågor utan att man egentligen har någon faktisk sakkunskap om hur saker och ting faktiskt förhåller sig. Amerikanska vapenlagar har en enorm variation, vissa delstater har t.om. hårdare lagar än vad Sverige har. Precis som i Sverige så står “utsatta områden” för den absoluta lejonparten av mord och vapenrelaterad kriminalitet. Grannlandet Kanada har nästan lika många vapen per capita som USA, samma sak i Schweiz och Finland, och likväl har man färre mord och mindre kriminalitet i dessa länder. Vapentätheten hos legala vapenägare är alltså inte den utlösande faktorn utan sociala skyddsnät eller snarare avsaknaden därav, graden av utanförskap o.s.v. har långt större relevans som förklaringsgrund. Gängkriminella har ytterst sällan legala vapen, samma sak gäller här. Att då försöka motverka gängkriminalitet genom att frånta laglydiga rätten att äga vapen är således fullkomligt futilt och mer ett uttryck för handfallen symbolpolitik.

I Sverige är dessutom lejonparten av kriminellas vapen insmugglade, så någon spillover-effekt från legala medborgare till kriminella genom stölder finns knappast, trots att Polismyndighetens tjänstemannaaktivister och förbudsivrande politiker som är ute efter att hämta in lätta politiska poäng genom att “tänka på tryggheten” hävdar motsatsen.

http://www.dagensjuridik.se/2013/06/antalet-brott-som-begas-med-stulna-legala

Förtroendet för den samhällselit som föresvävar en dylik linje i skenet av ett alltmer havererande samhällskontrakt blir allt klenare. I takt med att samhället inte förmår upprätthålla lag och ordning så ökar incitamenten till medborgargardism. Måhända är det därför många förbudsivrare väljer att lägga krutet på att inskränka för laglydiga medborgare snarare än att ta itu med de svårlösta grundproblemen? Men varthän är samhället på väg när våldsmonopolets upprätthållande primärt riktas mot de människor som skall utgöra staten, medborgarna?

https://timbro.se/smedjan/det-varas-medborgargarden/

http://www.dagensjuridik.se/2017/06/ra-gar-till-hd-kraver-skarpt-straff-tonaringar-som-gripits-med-skarpladdade-automatkarbiner

Att NRA och konservativa i USA ser Women’s March som ett hycklande jippo som går demokraternas ärenden går knappast att undgå.

https://townhall.com/tipsheet/katiepavlich/2017/07/14/surprise-antinra-womens-marchers-hired-armed-guards-for-their-protest-n2355094?utm_campaign=townhallcom_twitter&utm_source=twitter.com&utm_medium=social

Den retorik som också hörs inom leden från Women’s March och Bloombergs antivapen lobbygrupp Everytown kräver onekligen ifrågasättande. Exempelvis “-Real men don’t need guns”, är en påtagligt sexistisk hållning då man föresvävar ståndpunkten att en skötsam legal vapenägare skulle vara “mindre man” än en icke vapenägare, att vapenägande skulle vara en form av “penisförlängare”. Samtidigt skall man dessutom ha i åtanke att det inte bara män som är vapenägare, många amerikanska kvinnor äger vapen och är också medlemmar i NRA. Sistnämnda gör ingen åtskillnad på kön, läggning, credo eller etnicitet för medlemskap. Konservativa kvinnor håller knappast med om Women’s Marchs samhällsbeskrivning och om den värdegrund som minst sagt tveksamma individer likt islamisten Linda Sarsour hyser, såsom att NRA skulle kränka kvinnors rättigheter bara för att man inte delar vederbörandes narrativ. Man utgår sonika ifrån utifrån helt olika ideologiska grunder. Ett tydligt exempel där motståndare till NRA inte tillerkänner organisationen tillbörlig kudos är exempelvis hur NRA varit drivande i införandet av bakgrundskontroller, att det sedan ibland fungerar med blandat resultat är emellertid inte NRA:s fel utan den amerikanska psykiatrins som stundom inte rapporterar in olämpliga individer till systemet som den de facto skall göra. Men att faktist tillerkänna NRA postiva aspekter vore samtidigt att ifrågasätta sitt eget narrativ varför detta inte görs.

Det finns på den politiska vänsterkanten en kraftig övertro om att den allsmäktiga Staten ständigt skall stå som garant för individens säkerhet. Den islamistiska terrorvåg som sköljt över såväl USA och Europa de senaste decennierna visar dock med all önskvärt tydlighet att Staten förmår inte skydda medborgarna mot asymmetrisk krigföring och terrorism i ett öppet samhälle. Samtidigt vill man förvägra laglydiga medborgare rätten att försvara sig och avväpna dessa så långt det är politiskt möjligt. Att problemen är långt mer komplexa och går bortom easy fixes föresvävar inte förbudsivrarna i deras dogmer. EU:s Vapendirektiv i kölvattnet på terrorattentaten i Paris 2015 är ett mycket tydligt och tragiskt exempel på detta.

http://www.bohuslaningen.se/%C3%A5sikt/debatt-och-ins%C3%A4ndare/eu-s-vapendirektiv-hotar-den-svenska-jakten-1.754930

Den kollektivistiska samhällsynen stannar emellertid enbart vid så grundläggande frågor som medborgarnas skydd mot kriminalitet och terrorism, även försörjning och samhällets ekonomiska ordning innefattas i varierande utsträckning i det ideologiska godset. Sålunda föreligger stor skillnad i synen på individens fri- och rättigheter, ur ett vänsterorienterat perspektiv blir individens intressen underordnade kollektivet. Ett oroande sådant perspektiv är att äganderätten som inte ens är en självklarhet här dagens i Sverige.

http://www.blt.se/ledare/tjadrigt-ologiskt/

Huruvida NRA skulle kränka kvinnors rättigheter så kan vi jämföra med debatten i Sverige. Här har vi Fi!, ett parti som företräder en påtagligt sexistisk politik, t.ex. att i sitt partiprogram ha punkten omskolning av män som grupp för att ändra dessas konsumtionsmönster, även om man självfallet vill hävda motsatsen. Likt marxister ser på klass ser man i Fi! könet som en närmast predeterminerad huvudvariabel vad gäller samhällsutvecklingen, inte till individen oavsett kön eller klass som en verkligt liberal eller konservativ skulle göra. Fi!:s syn på Statens roll omfattar det mesta, vilket ger en ekonomisk politik som snarast är att jämföra med SMS-lån, men man intar också en högst hoplofobisk hållning och man ser som utopiskt slutmål att avskaffa det militära försvaret, på sikt avskaffa fängelsestraffet som strafform och skrota samtliga vapen i världen. Med tanke på de senaste årens utveckling i vår omvärld så står det dock klart för de flesta rationellt tänkande medborgarna att de utopier som Fi! driver inte förblir något annat än just utopier.

https://feministisktinitiativ.se/wp-content/uploads/2016/01/for-en-feministisk-politik-rev01_2015.pdf

Fi!:s ideologiska agenda, inom vilken individen i princip fråntagits individuellt ansvar samtidigt som friheter såsom legalt civilt vapenägande fråntagits denne till förmån för statens oinskränkta makt, är i högsta grad snarlik den retorik som kommer från Women’s March och Everytown i deras tåg mot NRA. Men att invända mot de uppenbara empiriska bristerna och, åtminstone i undertecknads ögon, de tveksamma demokratiska värdegrunderna i synen på maktkorrelationen mellan staten och individen är dock liktydigt med fault by default i en debatt med individer som står för “goda fördomar”. Att ifrågasätta dogmen att NRA per definition är något dåligt, att ifrågasätta huruvida det är “extremt” att värna ett lands konstitution, att värna individens friheter gentemot en allt större stat, i vår kontext ett alltmer maktfullkomligt Bryssel som struntar i konstitutionella spelregler efter gottfinnande, är dock att vara extrem i meningsmotståndarnas ögon. Ur ett mer nyanserat synsätt är detta dock inte är särdeles extremt, bara satt i förhållande till meningsmotståndarnas paradigm. I praktisk omsättning handlar det således om att inom tidens debatt erövra det moralfilosofiska tolkningsföreträdet visavi den troligtvis oinsatta majoriteten. I förbudsivrarnas ögon förblir dock deras hållning alltid moraliskt överlägsen, oavsett hur empiriskt fel de än må ha i sakfrågor i sin argumentation, hur fördomsfulla dessa än må vara i sin attityd, allt detta på grund av att man enligt eget förmenande står för något “gott”. Detta förhållningssätt uppvisar likheter med de som går än längre, från ord till att driva politik med “utomparlamentariska metoder” för att citera V:s gamle partilledare Lars Ohly.

https://www.jp.se/article/allt-ar-vald-forutom-riktigt-vald-enligt-extremvanstern/

Saken är dock den att vad som är gott är kontextuellt och faller till syvende och sist på individen att avgöra. Men om individens betydelse underordnas klass eller kön vilken betydelse får då individen i den större kontexten? De konservativas värnande av 2nd Amendment måste således ses ur ett större perspektiv. Talesättet: “Ge lillfingret och du förlorar snart hela handen.” är inte utan relevans för att förklara varför värnandet av 2nd Amendment bär så stark symbolisk politisk betydelse. Det handlar inte bara om vapenägandet som sådant, det handlar om synen på maktfördelning och individens fri- och rättigheter.

http://www.bt.se/ledare/demker-demokratin-behover-de-konservativa/

The Founding Fathers skapade en konstitution med utgångspunkt från individens fri- och rättigheter i skenet av att ha varit underställa en maktfullkomlig stat, vart landar man då i slutändan om man börjar finna dessa värdegrunder obsoleta? Kärnan i frågan är således långt större än huruvida påstådda “gun nuts” skall få ha vapen eller ej. Tyvärr får man dessvärre aldrig underskatta den politiska kraften i historielösheten och “de goda fördomarna” .

 

 

Advertisements

About blickovernejden

Graduate from Umeå University in northern Sweden, with a Major in Social Sciences, specialized in Economic History, bachelor degree in Political Science as well as in History. Main academic fortes lies within the geopolitical field. Originally a farmers boy from Hjo in Västergötland I have maintained a firm foothold within the agricultural sector which has always had a profound effect on my political views and values.
This entry was posted in Domestic Swedish politics, EU, USA. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s