“Staten och kapitalet, de sitter i samma båt..”

..fast det är inte de som ror, som ror så att svetten lackar..” sjöng Ebba Grön 1980, eg. en cover på Blå tågets låt från 1972. Denna blev en av proggens stora dängor. Egentligen menat som en kritik av etablissemanget från vänster men som idag lika gärna kan nyttjas av den gryende politiska konservatismen i Sverige. Varför detta?

I dagarna sällade sig Ulf Kristersson till Fredrik Reinfeldts uttalande och menade att svensken skall jobba tills dess att vederbörande är 75.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/G1QazQ/kristersson-vill-att-du-ska-jobba-langre-och-planera-battre

Med motion, nyttig mat och mindre supande så skall detta kanske fungera galant i den bästa av världar för att travestera Candide. Hur många förvärvsarbetande, som till vardags lyfter åldringar eller står på monotona och repetitiva monteringslinjer kommer att orka arbeta tills dess att vederbörande fyller 75 kan man undra? Det går enligt undertecknads förmenande an för politikerbroilers likt Reinfeldt och Kristersson, vilka i sitt yrkesliv använt munlädret som främsta arbetsredskap, att komma med dylika uttalanden. Men någon förankring i den krassa vekligheten, det har dessa uttalanden då rakt inte. Sant är att vi blir äldre, likaså att vi har ett tveksamt tjänstepensionssystem, som för många aktörer blivit en förvaltningens Baal, men vilken påverkan har nuvarande värdegrundsbaserade migrationspolitik på vårt samhället och vårt pensionssystem?

Att medellivslängden ökat i Sverige gör att pensionerna inte räcker till, alltså måste vi arbeta längre och ha migration för att säkra pensionerna. Dessa argument används av såväl nyliberaler och socialister som nyttoargument för det voluminösa flyktingmottagandet på senare år. Någon åtskillnad på arbetskraftsinvandring och flyktingmottagande har nota bene inte gjorts. Vem minns inte Reinfeldts floskelargument om hur han flög över Sverige och såg att det fanns plats för fler människor? Hur han bad svenska folket att öppna sina hjärtan och fick ryggen dunkad av Vänsterns Jonas Sjöstedt. Flyktingmottagandet har från höger till vänster motiverats med att denna är en “god affär för Sverige”. Mycket riktigt har Sverige arbetskraftsbrist inom vissa professioner och vi behöver arbetskraftsinvandring. Dock inte i redan överetablerade professioner och ur ett nationalekonomiskt hänseende behöver Sverige definitivt inte importera arbetslöshet. Flyktingmottagande är som sagt inte att likställa med arbetskraftsinvandring, skälen är helt olika. Men varför ett moralfilosofiskt ställningstagande skall motiveras med nyttoargument kan undertecknad finna en smula märkligt och faktiskt kontraproduktivt, iaf ur ett vänsterperspektiv. Man skall dock inte underskatta “den naiva godheten” som är en effekt av ett allt mer identitetspolitiskt samhällsklimat. Den som ifrågasatt detta narrativ, oavsett grund, har dock ofrånkomligen misstänkliggjorts såsom havandes “fel” värdegrund och rentav brunsmetats och demoniserats. Den stridbare och stundom obekväme nationalekonomen Tino Sanandajis bok “Massutmaning” rönte ramaskri inom vissa kretsar och vissa bibliotek ville inte ens ta in den.

https://www.etc.se/kultur-noje/kommunen-kor-over-biblioteket-kraver-att-tino-sanandajis-bok-kops

Långsamt börjar nu dock en del att krypa till korset, den krassa verkligheten har börjat komma ikapp de goda intentionerna. Marknaden för Schyffertnomics är mättad.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/5V6xz1/magdalena-andersson-sok-er-till-annat-land

Detta förtar emellertid inte att den gryende konservatismen ses som något hotfullt då denna ifrågasätter etablissemanget, socialismen och nyliberalismen, genom sin blotta existens. Någon åtskillnad på socialkonservatism, liberalkonservatism, högerpopulism o.s.v. verkar dock sällan göras av rådande paradigms varmaste tillskyndare. Konservatism i sig har dock inget med fascism att göra lika lite som det nödvändigtvis har med rasism att göra. Konservatism betyder ju i sig att bevara något, eller att reformera med försiktighet. Att ifrågasätta klokskapen i öppna gränser och fri migration, något som det utopiska Miljöpartiet och det idag i mångt och mycket nyliberala Centern under Lööf förespråkar, är inte nödvändigtvis rasistiskt. Vad som är relevant är utifrån vilken grund detta ifrågasätts, inte ATT det ifrågasätts. För eget vidkommande har jag inget att invända emot att Sverige som nation skall hjälpa människor i nöd, men skälen och för att göra så skall man vara ärlig med liksom samhällskonsekvenserna av den förda politiken, annars är man inte trovärdig. Det senare blir än svårare att vara om man samtidigt demoniserar de människor som inte håller med, oavsett dessas skäl.

https://www.svd.se/de-nykonservativas-radsla-for-invandring-lar-bara-oka

Dilemmat med den tidigare sanningen om “den goda affären” är att statens kostnader för garantipensionen enligt Pensionsmyndigheten kommer att fördubblas på grund av migrationen.

“– Det är känt sedan länge att asylinvandrare har betydligt lägre genomsnittsinkomster och så kommer de till Sverige vid högre ålder, och då blir livsinkomsten otillräckligt för att komma över golvnivån i pensionssystemet, säger Ole Settergren.

– Så på det sättet är det inte okänt eller överraskande, men volymerna är så stora och omfattande, i synnerhet om man beaktar den av SCB förväntade migrationen från de här länderna, så det blir en stor inverkan på statens utgifter på det här området, säger Ole Settergren, analyschef på Pensionsmyndigheten.”

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6799941

Vi vet också numera att ledtiderna för nyanlända att komma i arbete är över 9 år. För hälften att komma i arbete.

“Nio år. Så lång tid tar det för hälften av alla nyanlända i Sverige att få ett jobb, enligt nya siffror från SCB. För att komma till bukt med problemet krävs en rad åtgärder, enligt Jonas Frycklund, nationalekonom på Svenskt Näringsliv. ”Det gäller att släppa lös matchningsprocessen på mikroplanet och inte tro att något stort system ska fixa allt. Men det är svårt när priset på arbetskraft är så högt”, säger han.”

http://arbetsmarknadsnytt.se/dyster-trend-nio-ar-for-att-fa-ett-arbete/

Här så börjar argument som “den goda affären” halta betänkligt. Men att tidigare ens tala om “volymer” har av många bemötts med stark indignation. “Vi kan inte tala om människor i sådana termer!” har varit ett vanligt mantra. Att arbetskraften är så dyr menar nyliberaler skall motivera lägre löner för “instegsjobb”. Få på kollektivsidan tror att detta är något annat än ett illa dolt försök till lönedumpning på den svenska arbetsmarknaden. Inställningar som dessa gör att alltfler skattebetalare tappar tilltron till etablissemangets samhällsberättelse, till både höger och vänster. Sverigedemokraterna ligger stadigt i opinionsmätningarna runt 20%. Var femte väljare kan alltså tänka sig att rösta på SD som hittills varit det enda parti som konsekvent ifrågasatt migrationspolitiken och dess inverkan på samhället. Det är heller inte bara etniska svenskar med “nyfascistiska”, jag skriver inom citationstecken då få faktiskt verkar kunna definiera fascism som ideologi, socialkonservativa eller högerpopulistiska inklinationer utan även många etablerade invandrare som kan tänka sig att lägga sin röst på Jimmie Åkesson. Personligen har jag dock stundom svårt att se hur SD kan definiera sig som verkligt socialkonservativt men samtidigt inte har några dubier kring rösta med en nyliberal ekonomisk politik? Detta borde likväl vara skäl för de etablerade partierna att vara verkligt självkritiska. Istället ser vi så uttalanden om att svenska knegare nu skall jobba till 75. Jag undrar vilka Kristersson och Reinfeldt tänkt appellera till med dylika uttalanden?

Om socialister och nyliberaler i förlängningen vill motverka verklig rasism och främlingsfientlighet så gör man idag ett uselt jobb. Att SD vuxit som partiet gjort är ett underkännande av det naiva och stundom rent ut falska etablissemanget, det är måhända ingen lösning att missnöjesrösta men det är i sammanhanget ett logiskt symptom och vilka möjligheter i övrigt upplever väljarna att de har att påverka samhällsdebatten? Missnöjet sjuder. Få är dock villiga att offentligt ge uttryck för vad man verkligen tycker, den sociala stigman av att ge uttryck för en från åsiktskorridoren avvikande åsikt är påtaglig, inte minst så på sociala medier. Detta är ur demokratiskt hänseende högst kontraproduktivt. SD:s tillväxt har genom detta modus operandi varit närmast en självuppfyllande profetia. Att ifrågasätta det politiska etablissemanget, oavsett incitament för att göra så, brukar ofrånkomligen beskrivas som populistiskt och att “fiska i grumliga vatten”. Detta har inte minst den frispråkiga och kontroversiella författaren och skribenten Katerina Janouch fått känna av som idag skrev om hur missnöjet med rådande dogmer växer.

http://katerinamagasin.se/sa-radikaliseras-en-liberal/

Det är emellertid inte bara SD som utmanar från höger. Det än tämligen lilla men omskrivna liberalkonservativa Medborgerlig Samling appellerar likaså till allt fler även om partiet än så länge är långt efter SD:s väljarstöd i opinionsmätningarna. Det har dock inte förhindrat att partiet varit föremål för misstänkliggörande från sympatisörer för etablerade partiers sida. Häromsistens skrev liberalen Patrik Oksanen i Expressen en artikel som lät påskina att MED:s partiledare Ilan Sadé skulle ha kopplingar till ryska intressen, något Sadé svarade med att detta var något som hörde hemma i USA under McCarthy-eran. Det senare fenomenet verkar iofs numera vara tillbaka med besked där allt ont i världen sägs härstamma från Ryssland, vare sig det är EU-skepticism, ifrågasättande av migrationspolitiken, fake news o.s.v. Oksanen replikerade att han inte åsyftade MED som parti men bråket var likväl ett faktum, liksom en logik av “guilt by association” upplevde många av MED:s sympatisörer.

https://www.expressen.se/ledare/replik-jag-kraver-en-ursakt-av-patrik-oksanen/

Sverige börjar således alltmer likna Italien där det folkliga misstroendet för de etablerade partierna i mångt och mycket är institutionaliserat. Hittills har dock den svenska väljarkåren varit tämligen trögrörlig, många röstar ofta utifrån hävd och tradition på samma parti. Men långsamt börjar detta förändras och när denna förändring på allvar slår igenom då sitter de etablerade politiska partierna illa till. Allt fler börjar tänka i konservativa banor i takt med att välfärden försämras, skatterna höjs och många nynnar kanske rentav på “Staten och kapitalet, de sitter i samma båt..” när dessa tänker på de socialistiska och nyliberala samhällsberättelserna. Inte minst så när det talas om “den goda affären” och att vederbörande skall arbeta tills dess att de är 75 för att välfärden skall säkras..

Advertisements

About blickovernejden

Graduate from Umeå University in northern Sweden, with a Major in Social Sciences, specialized in Economic History, bachelor degree in Political Science as well as in History. Main academic fortes lies within the geopolitical field. Originally a farmers boy from Hjo in West Gothland I have maintained a firm foothold within the agricultural sector which has always had a profound effect on my political views and values. Do you like my work? Then please consider supporting me on Patreon: https://www.patreon.com/blickovernejden
This entry was posted in Domestic Swedish politics. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s