Den oproblematiska dubbelmoralen

På SVT Hallands hemsida står att läsa att 2018-års mottagare av Leninpriset är en glad Sven Wolter.

“SVT Nyheter Halland når en mycket nöjd vinnare av årets Leninpris på 100.000 kronor. 
– Det känns gott ska du veta. Det här är ett hederspris jag uppskattar väldigt mycket, säger Sven Wolter.

 

Leninpriset på 100.000 kronor går i år till skådespelaren Sven Wolter. Motiveringen är bland annat: ”Hans liv har varit fyllt av kulturkamp mot kapitalismens hisnande barbari” och ”… i Robin Hoods och Lenins anda har ständigt höjt sin omisskännliga röst mot klassamhällets orättvisor”.”

 

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/leninpriset-2018-till-wolter

Under gårdagen gick samtidigt en av Sveriges genom tidernas största företagsprofiler, Ingvar Kamprad ur tiden. Kamprads entreprenörsskap har skapat tusentals arbetstillfällen och bidragit till ansenliga skatteintäkter i Sverige och runt om i världen. Det förhindrade emellertid inte Barbro Sörman, f.d. distriktsordförande för V i Stockholm att skriva att: ”När en nazistisk kapitalist dör. Ja, det är väl kanske inget att sörja.”  Visst man kan ha naturliga invändingar mot nazismen men denna ideologi gjorde Ingvar Kamprad åtskilliga gånger avbön för och hans flirt med denna totalitära ideologi låg så långt tillbaka i tiden som före krigsslutet och den allmänna vetskapen om de förbrytelser den nazistiska regimen gjorde sig skyldig till. För att sätta saker i sin kontext kan sägas att en icke oansenlig del av befolkningen i bl.a. Lidköping och Göteborg skulle de facto arresteras som potentiella kollaboratörer vid ett eventuellt tyskt invasionsföretag av Sverige. Därtill kan nämnas den svenska samlingsregeringen under socialdemokraten Per Albin Hanssons eftergifter visavi Nazityskland under kriget såsom premittenttrafiken och Division Engelbrechts transitering till Finland 1941 o.s.v. Eftergifter som vid tiden var att se som realpolitik vilka låg i nationens intresse för att hålla Sverige utanför kriget vilket var en grundförutsättning för att sedermera kunna bygga folkhemmet och välfärdsstaten. Med facit i hand kan självfallet moralen i agerandet ifrågasättas men för att ha ett historiskt korrekt förhållningssätt måste man utgå ifrån ett “där och då-perspektiv”.

Vänsterpartiet Kommunisterna, som då hette Svenska Kommunistpartiet, förkortat SKP, var däremot det enda partiet i Riksdagen som stödde Sovjetunionens anfallskrig mot Finland 30 november 1939. Partiet agerade därtill beredvilliga informanter åt Moskva vad beträffade de s.k. Kirunasvenskarna vilka blivit desillusionerade med sovjetsystemet efter att ha emigrerat och fått sina illusioner om det förlovade arbetarparadiset krossade.

Låt nu vara att Sven Wolter tillhör det “rättrogna” KPLM(r) och inte V men uppenbart är att många inom V heller inte gjort upp med sitt förflutna såsom man påstått. Bloggen I otakts inlägg Pöbel och patrask fångar väldigt väl den dubbelmoral som är rådande i dagens Sverige vad gäller den yttersta vänsterns moraliska tankegods.

http://iotakt.se/pobel-och-patrask/

Man hävdar att man gjort upp med sitt totaliaristiska förflutna och kräver och behandlas också dessutom såsom havades påbjuden människosyn och accepteras i politikens finrum och behandlas i massmedia på ett sätt som t.ex. högerpopulistiska SD inte kan räkna med. Detta trots att man stött diktaturers anfallskrig och brott mot mänskliga rättigheter och spionerat på meningsmotståndare. Sven Wolter har t.o.m. gått så långt som att i nutid försvarat Stalin.

https://www.metro.se/artikel/sven-wollter-f%C3%B6rsvarar-stalin-kommunismen-har-inte-f%C3%B6rst%C3%B6rt-n%C3%A5gonting-xr

Skulle det vara för en sekund tänkbart att en svensk kulturpersonlighet i nutid skulle kunna ta t.ex. Hitler i försvar utan att samtidigt föröda sin karriär för all framtid? Se vilka konsekvenser för karriären ett ställningstagande för SD hade för exempelvis Christer Sandelin och Peter Jezewski?

Jag hymlar inte en sekund med att jag uppskattar Wolters skådespeleri. Han har utan tvekan bidragit till svenskt kulturliv med minnesvärda roller som i t.ex. filmatiseringen av Vilhelm Mobergs Raskens och i Mannen på taket. Men jag kan inte för mitt liv köpa den oproblematiserande och glättiga attityd som uppvisas mot Wolters politiska ställningstaganden samtidigt som samma attityd inte uppvisas mot uttalade meningsmotståndare på motsatta sidan. Att leva som man lär liksom att vara konsekvent  är en grundförutsättning för att vara trovärdig.

I samband med Leninpriset delas även Robespierrepriset om 10 000 kronor ut.

” Robespierrepriset 2018 går till serietecknaren Henrik Bromander eftersom hans litteratur ”dissekerat manlighetens mörkare sidor och ger ett mångbottnat osympatiskt porträtt åt kroppsbyggare, nättroll och kulturmän…”

För den som är någorlunda bevandrad inom historieämnet så var Maximilien de Robespierre onekligen ett av historiens mörka troll i egenskap av ledare för det så kallade Skräckväldet 1793-1794. Dennes framfart i det rojalistiska Vendée och dränkande av oppositionella i Loirefloden torde ha lett till att många fransmän drog en lättnadens suck när Robespierre störtades och giljotinerades 1794 efter den så kallade Thermidorkrisen. Ett passande blodbesudlat slut för en blodbesudlad man. Att således uppkalla ett kulturpris efter denne bödel känns i sanning opassande.

Lenin var ehuru inte en bättre man än Robespierre. Dennes regim gjorde sig skyldiga monumentala övergrepp i Ryssland efter oktoberrevolutionen. Många tillskyndare brukar urskulda bolsjevikernas förbrytelser med att krigskommunismen krävde dessa offer. Och visst så går det att se på saken ur ett amoraliskt geopolitisk perpektiv genom Machiavelliska glasögon. Men det går samtidigt inte att föra sig med hög moralisk svansföring och på samma gång som man bespottar andra. Många nutida apologeter menar att boljsevikernas förbrytelser var på grund av att man aldrig nådde bortom det socialistiska stadiet i sin revolution och att ryska revolutionen och påföljande politiska förtryck därmed var ett ideologiskt misslyckande, inte att det i sig föreligger ett problem med ideologin som sådan.

Problemet ur undertecknads ögon är att kommunismen som idé enbart fungerar så länge alla individer är med på samhällsmodellen. Så fort någon invänder så måste denne tvingas tillbaka in i systemet varpå samhället ofrånkomligen utvecklas till en förtryckarapparat. Därmed kan aldrig det kommunistiska idealet nås annat än i mindre kollektiv bestående av likasinnade, men aldrig som övergripande samhällsmodell. Proletariatets diktatur är i sin sanna essens just en diktatur. Ett totalitärt samhälle tillerkänner inte oliktänkande de fri- och rättigheter som är nödvändiga för att få ett demokratiskt fungerande samhällsbygge. Skillnaden mellan ekonomisk och politisk demokrati blir i detta uppenbar. Även dagens V har en fallenhet att se enskild egendom som kollektivets egendom. I denna syn, där kollektivet alltid sätts före individen kan inte den sistnämndes fri- och rättigheter upprätthållas. Med detta sagt så måste ett samhällsbygge som inte kännetecknas av självförsörjning i stil med det gamla jordbrukarsamhället ha någon form av fördelningspolitik för att hålla ihop samhällsbygget. Men en fördelningspolitik går fortfarande att genomföra utan att för den skull kränka individen om det finns okränkbara konstitutionella rättigheter som upprätthålls såsom äganderätten. Tyvärr verkar synen om att invididens äganderätt är underställd kollektivet gjort entré även i det kapitalistiska Sverige av idag.

http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/m%C3%A5nga-skogs%C3%A4gare-st%C3%A4mmer-staten-3950913

Att främlingsfientligt tankegods nagelfars inom t.ex. SD, ta exempelvis det uttalande som en kongressledamot fällde på SD:s partistämma senast om att muslimer inte var att anse som människor, är på sin plats. Men samtidigt förefaller svensk massmedia och kulturliv i allt för hög grad okritisk till totalitära förespråkare på vänsterkanten. Rimligtvis hade Wolters urskuldande av Stalin föranlett att ingen velat ta i vederbörande med tång efter detta om man skulle förhålla sig konsekvent. Att Wolter finner det hedervärt att tilldelas ett kulturpris uppkallat efter krigsförbrytaren Lenin säger en del om vederbörandes människosyn samtidigt som all heder skall betygas de som tackat nej till priset såsom Susanna Alakoski 2013 då hon inte ville förknippas med totalitära ideologier. Tyvärr verkar dock alltför många finna dubbelmoral som något oproblematiskt i dagens Sverige.

 

 

 

 

 

About blickovernejden

Graduate from Umeå University in northern Sweden, with a Major in Social Sciences, specialized in Economic History, Bachelor degree in Political Science as well as in History. Main academic fortes lie within the geopolitical field. Originally a farmers boy from Hjo in West Gothland I have maintained a firm foothold within the agricultural sector which has always had a profound effect on my political views and values. Do you like my work? Then please consider supporting me on Patreon: https://www.patreon.com/blickovernejden
This entry was posted in Domestic Swedish politics. Bookmark the permalink.

1 Response to Den oproblematiska dubbelmoralen

  1. Pingback: “War is peace. Freedom is slavery. Ignorance is strength.” | blickovernejden

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s