Passar Shiraz eller Cabernet Sauvignon bäst till högersko?

Den fullkomligt bisarra farsen som den svenska regeringsbildningen utgör tog idag en ny vändning där C och L rekommenderar att Stefan Löfvén släpps fram som statsminister tillsammans med Miljöpartiet. Det vill säga att släppa fram samma statsminister som C och L var med att fälla genom ett misstroendevotum efter att S gjort sitt sämsta val i partiets historia. C och L gick till val inom ramen för den borgerliga Alliansen. De väljare som röstade på C och L gjorde sålunda detta i förhoppningen om att få till stånd ett regeringsskifte och ett borgerligt styre av landet. Man har sagt nej en gång till Stefan Löfvén som regeringschef, därefter sade man nej till Ulf Kristersson, som man de facto gick till val på att få vald som regeringschef, till att nu säga ja till Stefan Löfvén i elfte timmen. Anledningen säger man vara att inte ge SD, som inte ingår i Alliansen, politiskt inflytande i egenskap av vågmästare. Istället är de förment liberala partierna tillfreds med att göra sig beroende av kommunister och miljöpartister, av vilka de senare heller inte tror på kapitalismen som ekonomisk modell. Många kommer säkert reagera på mitt ordval kommunister som beskrivning av Vänsterpartiet men eftersom man är öppna med att man inte respekterar äganderätten så är man i undertecknads ögon de facto detta, åtminstone ur ekonomiskt hänseende, oavsett hur reformistiskt socialistiska man än säger sig vara. Hur de förment liberala partierna C och L kan finna rådande situation acceptabel utifrån ett ideologiskt perspektiv är för undertecknad obegripligt? Lika obegripligt är det hur man verkar tro att man skall få Vänsterpartiet att ge sin välsignelse till att stödja en nyliberal politik och sätta sig själva på läktaren?

Det finns även socialdemokrater som finner dagens besked allt annat än glädjande, en av dem är Daniel Suhonen:

– Jag tycker faktiskt att det är en katastrof för Socialdemokraterna att genomföra den här politiken på dekret från C, L och MP. Det är väldigt tveksamt, väldigt allvarligt att man går med på det här.

Vidare poängterade Suhonen:

– Det är extremt långtgående förändringar som nästan pulvriserar väldigt mycket av den socialdemokratiska samhällsmodellen.

Politiska reformer såsom skattesänkningar, förändrad a-kassa och tredubblat rutavdrag går stick i stäv med vad som definierar traditionell socialdemokratisk politik, vilken man t.ex. bygger sin relation till fackföreningsrörelsen på, en rörelse som en gång grundade partiet. För att citera Suhonen:

– Då är det bättre med nyval tycker jag om det här är alternativet. Låt borgerligheten genomföra borgerlig politik..

Liberalerna är dock livrädda för ett extraval. Partiets politiska intrigerande under hösten och vintern med Björklund vid rodret har fått partiet att hamna under riksdagsspärren i flertalet gallupundersökningar. Man verkar således redo att svälja en monumental svekdebatt visavi sina borgerliga väljare enligt devisen makten framförallt. Företrädare för M och KD menar dock att L och C blivit duperade av S, mycket av det som man kommit överens om är i form av utredningar och är inte formella beslut och mycket saknar finansiering. Alltså menar man att överenskommelsen inte kommer att resultera i någon faktisk implementerad politik.

Oavsett vilket så är jag beredd att hålla med Suhonen i dennes analys, svensk socialdemokrati begår ideologisk harakiri med denna överenskommelse, också detta enligt devisen makten framförallt. Redan i dagsläget är SD större än S bland män inom LO-kollektivet, hur har man tänkt sig att vinna dessa åter genom att falla till föga för nyliberaler och globalister och genom fortsatt polarisering och ideologisk realisation? Vad skall man säga ute på fabriksgolven inför nästa val? “-Rösta på S för att få nyliberal politik!”? Ibland finns det tillfällen då man måste acceptera ett nederlag och backa undan för att bevara sin ideologiska trovärdighet på längre sikt. Istället ser vi nu motsatsen vilket troligen i det långa loppet kommer att straffa svensk socialdemokrati och det hårt. Nuvarande modus operandi från socialdemokratiskt håll kommer istället att driva socialdemokratiska väljare till de politiska ytterkanterna, till SD och V, rakt emot intentionerna.

Från SD:s sida klappar man nog i händerna i smyg, socialdemokratin uppbackad av den svenska liberalismen tvingar nu genom sitt agerande i förlängningen fram ett nytt konservativt politiskt landskap genom att de senare bedrivit aktiv dödshjälp vad det gäller Alliansen även om denna i praktiken varit helt inept som politisk opposition alltsedan den demokratiskt ytterst tveksamma DÖ. Från Socialdemokratisk sida kommer Löfvén att rosas som den som splittrade Alliansen och skadesköt svensk borgerlighet under överskådlig tid emedan det i själva verket var ett internt monumentalt borgerligt högförräderi som utgör pudelns egentliga kärna.

Paula Bieler (SD) skrev på Twitter, troligen åsyftande att C och L var överens med S och MP om frågan beträffande anhöriginvandring:

”Medmänsklighet och humanism” kommer aldrig vara ord jag använder om en politik som splittrar familjer genom att uppmuntra dem att dela på sig för att skicka unga män i förväg, göra ett skyddsverktyg till ett irreguljärt migrationsverktyg och urarmar en välfärdsstat.

Annie Lööfs fullkomligt utopiska syn på migration korrelerar med Miljöpartiets. Fri migration och öppna gränser står emellertid i direkt motsatsförhållande till ett bevarande av välfärdsstaten. Dagens besked spelar således i händerna på SD. Den ekonomiska “superaffären”, som skall rädda våra pensioner, som det talades vitt och brett om 2015, visar sig inte hålla vatten, det visar rapport på rappport. Välfärden uppvisar istället allt större hål. En stor del av narrativet till “superaffären” har sitt ursprung i Arenarapporten 900 miljarder skäl att uppskatta invandring från 2014, dessvärre med koppling till mitt eget alma mater, vilken hade ett uppenbart syfte, att legitimera den förda flyktingpolitiken med en historisk exposé avsedd för dagens politiska konsumtion och genom påstådda nyttoargument. Problemet var att den baserade sig på uppskattningar snarare än faktisk statistik, statistik som likväl fanns tillhands. M.a.o. förelåg kraftiga brister i såväl källmaterial och slutsats, knappast definitionen på god empirisk forskning. Tendensiöst är bara förstavelsen.

Kort och gott kan sägas att den ekonomiska “superaffären” enkom baserar sig på ett önsketänkande som förutsätter att en rad områden, såsom integration, utbildning, sysselsättning etc. fungerar tillfredställande, vilket fallet inte är idag. Arbetskraftsinvandring och flyktingmottagande är vidare två olika saker och bedrivs på vitt skilda premisser, juridiskt, moraliskt som ekonomiskt. Dock kan i sammanhanget den inställning som t.ex. C och MP står för beskrivas vid att dricka saltvatten för att släcka törsten. En fallerad migrationspolitik skall lösas genom än mer immigration. Migrationsfrågan är vidare, vare sig man vill eller ej, intimt kopplad till flera övriga samhällsfrågor. Den håglösa identitetspolitik som i alltför många år dikterat villkoren för migrationspolitiken har också fungerat som katalysator för SD:s tillväxt och det accelerande missnöjet i landet.

C och L lyckas nu måhända hålla SD från politiskt inflytande under den kommande mandatperioden, men på bekostnad av sin egen ideologiska trovärdighet, detsamma gäller socialdemokraterna. I valet om fyra år kommer Liberalerna att vara ett minne blott, C kommer att hänga på den berömda gärdsgården till Riksdagen och M och KD kommer att nödgas till att acceptera SD som ett parti som alla andra andra om man någonsin skall ha skuggan av en chans till en högermajoritet i Riksdagen. Det är således lätt att förstå frustrationen och upprördheten inom M och KD och för den delen inom delar av socialdemokratin i afton. Nu betalas sålunda priset av att i åratal ha låtit det utopiska MP diktera villkoren för migrationspolitiken och den beredvillighet socialdemokratin och de “liberala” partierna uppvisat för att till alla pris blockera SD från inflytande i Riksdagen, t.o.m. på bekostnad av sin egen politiska trovärdighet. Skulle dock Vänsterpartiet sätta sig på tvären, ett parti som nu trotsallt har utmärkt läge att “stjäla” desillusionerade socialdemokratiska väljare från partiets vänsterfalang i ett eventuellt extraval, ett V som nota bene inget har att vinna på att agera “dörrmatta” åt nyliberalerna, så har Lööf och Björklund verkligen sålt sitt politiska smör och tappat pengarna för lång tid framöver. En ökenvandring av rang stundar i sådana fall för svensk liberalism.

Frågan som inställer sig nu är dock huruvida Shiraz eller Cabernet Sauvignon passar bäst till högersko? Att det skall vara ett rött vin står tämligen klart..

Advertisements

About blickovernejden

Graduate from Umeå University in northern Sweden, with a Major in Social Sciences, specialized in Economic History, Bachelor degree in Political Science as well as in History. Main academic fortes lies within the geopolitical field. Originally a farmers boy from Hjo in West Gothland I have maintained a firm foothold within the agricultural sector which has always had a profound effect on my political views and values. Do you like my work? Then please consider supporting me on Patreon: https://www.patreon.com/blickovernejden
This entry was posted in Domestic Swedish politics. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s