Enligt Aftonbladet så lutar det åt att V kommer att rösta nej till C och L:s överenskommelse med S och MP om att släppa fram Stefan Löfvén som statsminister. Ur V:s perspektiv vore det ett logiskt beslut att fälla förslaget eftersom partiet inget har att vinna och allt att förlora på det. Att rösta ja vore att som många påpekat att göra sig själva till dörrmatta och erkänna sig själva som en politisk paria.
Rent partistrategiskt vore likaså ett extraval i detta läge ett logiskt alternativ givet att V gjorde ett bra val i höstas och att Socialdemokraterna nu på ett ideologiskt plan bränt många av sina skepp ute i fackföreningsleden genom uppgörelsen med C och L varpå V har goda förutsättningar att kapitalisera på missnöjet inom Socialdemokraternas vänsterled. Som Lotta Gröning påpekade i en ledare i Expressen häromdagen så vore det även demokratiskt hälsosamt, någon förutsättning för en tydlig vänsterpolitik skulle annars skulle försvinna till förmån för något som skulle kunna beskrivas som en nyliberal demokratur. Detta är konsekvensen av att Sverige inte tillämpar positiv majoritetsparlamentarism, något som t.ex. nu två gånger på kort tid givit att oppositionens budget gått igenom och att en minoritet kan styra över en majoritet så länge denna inte har majoriteten aktivt samlad mot sig. Svensk demokrati mår inte bra och kännetecknas i alltför hög grad av ett modus operandi av makten framförallt. Detta vattnar, oavsett parti, ur det ideologiska tankegodset i relationen till väljarna och göder i förlängningen enkom missnöjesröstande.
Måhända formuleras delar av överenskommelsen om i elfte timmen så att denna inte framstår lika förnedrande för V? Såväl C, L, MP och inte minst S har nu allt att förlora, makten så väl som sin politiska trovärdighet står på spel. Man har spelat högt och fallet kan bli därefter om V röstar nej. Att formulera om liggande förslag bär dock ett politiskt pris för L och C som i sten hävdat att överenskommelsen är nödvändig för att isolera populismen på de politiska ytterkanterna. Det skulle innebära att man än tydligare måste göra sig beroende av V för att isolera SD. De senare partierna är svurna ideologiska motståndare till varandra men har likväl likartad hållning i vissa frågor, såsom i sitt motstånd till det alltmer federalistiska EU-projektet. I vår stundar val till EU-parlamentet och ute i Europa sjuder EU-skeptiscismen. Att sålunda göra sig än mer beroende av V skulle sålunda innebära ett ideologiskt dilemma visavi sina borgerliga väljare. För Vänsterpartiets del skulle en eventuell överenskommelse med C och L vara ett tveeggat svärd, visst man skulle hålla SD borta från inflytande under den kommande mandatperioden men att rösta för nyliberal politik vore samtidigt ett svek mot sina kärnväljare och skulle medföra svårigheter att värva fler väljare från Socialdemokraterna och Miljöpartiet. I dagsläget har således V mer att vinna än att förlora på att rösta nej och därmed utlösa ett extraval.
Ett extraval skulle potentiellt kunna rita om den svenska politiska kartan. Givet det monumentala tapp i förtroende som Lööf och Björklund nu uppvisat ute bland väljarna så är det inte osannolikt att Liberalerna får lämna Riksdagen. Centerpartiet kommer likaså att tappa väljare då många traditionella kärnväljare knappast uppskattar politiskt tåflirtande med det landsbygdsfientliga Miljöpartiet. Socialdemokraterna kommer troligen att tappa kraftigt till såväl V som SD, rakt emot de intentioner som förelegat för att isolera de politiska ytterkanterna. Skulle såväl L som MP få lämna Riksdagen så skulle troligtvis maktfördelningen mellan blocken inte förändras särdeles mycket. Centerpartiets relation med M och KD har dock utan tvekan tagit stor skada varpå det blir av nöden krävt av de senare att hantera SD på ett helt annat sätt än tidigare, i synnerhet om SD blir Riksdagens näst största parti vilket inte är osannolikt. Därigenom kommer på sikt ett nytt konservativt block att ersätta den nu oåterkalleligen avlivade Alliansen. Detta kan förvisso vara ett incitament för V att släppa fram Löfvén men samtidigt skulle tydliga politiska skiljelinjer vara att se som något positivt ur strategiskt hänseende för Sjöstedt et al. Vänsterpartiet har nu ett historiskt läge att mantla rollen som det tydliga vänsteralternativet när S och MP i mångas ögon på ett ideologiskt plan fallit tillföga för nyliberalismen. En sak som är säker är att om V röstar nej så har Lööfs och Björklunds höga politiska spel baktänt å det grövsta varpå man snarare nu riskerar att göra svensk liberalism politiskt irrelevant för lång tid framöver och därtill agerat SD:s främsta valarbetare inför ett extraval. Ett nytt politiskt landskap kan vara i vardande..
blickovernejden 