Utvisningen av de sex imamerna – en gordisk knut

Få har undgått att utvisningen av de sex imamerna som sattes i förvar av SÄPO, under hänvisning till att dessa utgjorde ett hot mot Rikets säkerhet, nu släppts efter beslut av Migrationsöverdomstolen. Sistnämnda kom fram till att de sex männen inte kan utvisas till sina hemländer p.g.a. risken för förföljelse. Således släpptes männen ur förvar men med inställningsplikt tills dess att hindren för utvisning undanröjts, exempelvis genom en diplomatisk överenskommelse mellan Sverige och respektive hemland.

SVT rapporterade om “kramkalas” i moskén i Gävle när Abu Raad återkom till fredagsbönen. Tonen i rapporteringen andades misstänkliggörande av SÄPO:s arbete och gav snarare islamismen i landet politiska poänger. Huruvida Joanna Wågström, ansvarig utgivare för SVT Nyheter Gävleborg, inser att hon gjorde sig till ett lydigt verktyg för islamismen i Sverige låter undertecknad vara osagt men klart är att agerandet följer i samma aplogetiska anda som den som återfinns hos exempelvis professor Mattias Gardell och journalisten Jan Guillou.

Klart är dock att det finns ett flertal juridiska och filosofiska dilemman i denna intrikata soppa. För Regeringen har denna historia blivit en politisk belastning, inrikesminister Mikael Damberg måste på något sätt bli kvitt de sex imamerna av såväl säkerhetsmässiga som politiska skäl. Frågan som inställer sig är dock huruvida SÄPO:s agerande skett i politiskt samförstånd med Regeringen i ett försök för den senare att visa dådkraft, men med följden att det istället blivit ett monumentalt misslyckande, eller om detta är något som skett på eget initiativ inom SÄPO, måhända med insikten om att nuvarande situation skulle uppstå? Om det senare scenariot är vad som skett så skulle man kunna se det som att Säkerhetspolisen bedrivit vad som kan beskrivas som en politisk påverkansaktion. Det skulle i sådana fall inte vara oproblematiskt ur demokratiskt hänseende. Samtidigt är Regeringen synbart inkapabel att leva upp till regeringsformens första paragraf.

Sett till lagstiftningen så måste denna vara förutsägbar och inte ta hänsyn till en individs credo, etnicitet o.s.v. Detta gör historien med de sex imamerna problematisk. Hur skyddar man ett samhälle mot dylika individer samtidigt som rättsstaten upprätthålls? Hade det förelegat en dom om t.ex. omstörtande verksamhet mot de sex imamerna hade det juridiska läget varit mycket klarare. Nu utgör de ett hot mot Rikets säkerhet på mer ospecificerade grunder. Således måste den svenska lagstiftningen ses över liksom möjligheterna att hålla potentiellt farliga individer i förvar. Samtidigt måste sistnämnda göras utifrån ett perspektiv om att samtidigt värna rättsstatens grunder.

Måhända var SÄPO:s agerande således överilat, ett åtal om omstörtande verksamhet och fällande dom hade gjort det hela avsevärt enklare ur juridiskt och filosofiskt hänseende? Verkställigheten av ett utvisningsbeslut hade dock fortfarande, även vid en fällande dom, under befintlig lagstiftning varit en omöjlighet. Dock skulle de sex imamerna kunnat sättas i fängsligt förvar istället för att släppas fria.

Nästa spörsmål är dock definitionen av omstörtande verksamhet. En lagstiftning skall vara allmänt tillämpningsbar, således måste man vara medveten om att denna defintion även kan tillämpas gentemot andra för samhället misshagliga grupper. I en tid där tjänstemannaaktivismen grasserar och där vi inte har tjänstemannaansvar eller en författningsdomstol kan det uppstå situationer som lagstiftarna inte förutsett. Att få en stat i staten gynnar aldrig en transparent parlamentarisk demokrati. Vi har redan problem med politicerat tjänsteutövande, således måste man vara försiktig med vad man önskar sig.

Klart är dock att islamismen utgör ett allt större problem i dagens Sverige, både i vardagen för människor som tvingas uthärda religiös kontroll och på politisk nivå där islamister inflitrerat flera politiska partier t.o.m. på riksnivå. Att exempelvis bildningsförbundet Ibn Rushd numera är en propagandamegafon för det Muslimska Brödraskapet torde vara ställt bortom rimligt tvivel. Fallet med de sex imamerna bör således vara en väckarkloklocka för den nya verklighet vi som medborgare såväl som våra folkvalda har att hantera och fallet utgör onekligen en gordisk knut av rang utifrån ett flertal perspektiv.

About blickovernejden

Graduate from Umeå University in northern Sweden, with a Major in Social Sciences, specialized in Economic History, Bachelor degree in Political Science as well as in History. Main academic fortes lies within the geopolitical field. Originally a farmers boy from Hjo in West Gothland I have maintained a firm foothold within the agricultural sector which has always had a profound effect on my political views and values. Do you like my work? Then please consider supporting me on Patreon: https://www.patreon.com/blickovernejden
This entry was posted in Domestic Swedish politics, Islamism. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s