Att bereda vägen för politiska beslut med påstådd empiri

Idag stod att läsa i Jaktjournalen om hur Statens Veterinärmedicinska Anstalt fått in en havsörnshona som hittats död under ett bo i Gårdskär i Tierps kommun. I den välmusklade och välnärda örnen återfanns ett ca 2 cm långt blyföremål. Karin Olofsson-Sannö, som obducerade fågeln, påpekade i intervjun med Jaktjournalen:

“-Vi hittade inga som helst skador som kunde förklara varför hon uppenbart dött knall och fall.”

När Jaktjournalen påtalade att fragmentet låter för stort för att vara en kula svarade Karin Olofsson-Sannö:

“-Vi gör inte några forensiska utredningar av alla blyrester vi hittar i örnarna. I det här fallet skulle det kunna vara en del av en utsvampad blykula. Det är svårt att tänka sig att det förekommer så många andra typer av fast bly i naturen.”

Med andra ord så blir det mer en insinuation om att det rör sig om blyrester från ammunition utan att kunna vederlägga påståendet rent empiriskt. Havsörnens diet utgörs även av fisk och det är inte utan att det kan ha rört sig om ett sänke. Ett hagel är inte 2 cm långt och en halvmantlad kula svampar upp eller fragmenteras och är sällan så lång som det beskrivna föremålet.

Fenomenet att misstänkliggöra blyammunition med påstådda empiriska belägg har tidigare kunnat ses bl.a. hos SVT som i ett reportage i fjol skrev:

“Många örnar i Sverige drabbas årligen av blyförgiftning efter att ha ätit slaktrester eller kött från djur som blivit skadeskjutna och sedan dött. Kemikalierna försämrar bland annat synen och omdömesförmågan hos örnarna och leder så småningom till svältdöden.

https://blickovernejden.wordpress.com/2019/09/04/blyforbud-och-statlig-oberoende-propaganda/

SVT hävdade vidare i nämnda reportage:

“Orsaken till att de får i sig bly är antingen att de har ätit fåglar som blivit skadskjutna med blyhagel eller att de ätit slaktrester som jägare lämnat kvar i skogen när de skurit bort kött runt kulsåret.”

Som själv jägare sedan mer än 30 år så kan jag konstatera följande kring påståendet. Påskjutna fåglar som sedermera dör kan ha blyhagel i kroppen och dessa är tillräckligt små för att kunna hamna i en rovfågels matsmältningssystem. Oftast nyttjas hagelstorlek US 7 (2,5 mm) till US 5 (3 mm) beroende på art som jagas. Att en kula följer med i den s.k. räntan vid passning av större vilt är högst ovanligt. Om inte genomskott uppnås så sitter oftast kulan under skinnet på en älg och hamnar således på slakteriet och inte i skogen. En kula behålls vidare inte sällan som souvernir av skytten om den återfinns. En kula kan dock fragmenteras vid träff i grövre ben, men det bildas inga större fragment som det påstådda hos örnen från Gårdskär och en kula består inte enbart av bly utan dessutom utav koppar eller tombak. Helkopparkulor har därtill blivit allt vanligare. Vidare skall man ha i åtanke vid uttalandet om bly i fast form som potentiell miljörisk att detta är stabilt och lakar inte ur så länge det bildats blyoxid. Blyat bränsle förångas däremot och går direkt ut i ekosystemet vilket var anledningen till att detta förbjöds av miljöskäl.

EU-kommissionen driver dock på för ett förbud mot bly i ammunition, med hänvisning till miljön som argument. Viltvårdsaspekten lyfts överhuvudtaget inte in i detta. Stålhagel som substitut leder till ökad skadeskjutningsfrekvens, något som kunnat skönjas efter det nationella blyförbud som infördes vid sjöfågeljakt. Detta på grund av att stålhagel har lägre densitet än bly vilket gör att haglen snabbare tappar i hastighet och leder till sämre “död”, i avsaknad av bättre beskrivning. Bly har nämligen en förmåga att deformeras och “blöda av” sin rörelseenergi på ett sätt som stål saknar. Då mortaliteten hos örn påstås påverkas i så stor utsträckning av förekomsten av bly i ammunition så är en i sammanhanget relevant motfråga huruvida samma mortalitet kunnat ses hos t.ex. korp som i än högre utsträckning än örnen lever på as? Vidare är mortalitet p.g.a. av vindkraftverk och trafik likaså en variabel som bör lyftas in för att få en relevant helhetsbild?

Att bereda vägen för politiska beslut vars incitament vilar på annan grund än vad som påstås i det offentliga genom att hänvisa till empiriska grunder är dessvärre vanligt förekommande. Att EU-kommissionen skulle följa upp Vapendirektivet -som drevs med terrorbekämpning som grund men vars fokus i princip i sin helhet låg på det legala vapenägandet, med en agenda om blyförbud var dessvärre en lågoddsare. Blyförbudet drivs nu med miljöskäl som argument, men dessvärre haltar de empiriska grunderna betänkligt och det handlar mer om insinuationer och spekulationer snarare än vetenskapligt belagda grunder. Ett annat exempel på hur insinuationer som tjänar ett uttalat politiskt syfte kunde ses häromsistens där vargforskaren Olof Liberg, från projektet Skandulv, hävdade att 20% av vargpopulationen skjuts illegalt. Detta på grundval av att han i inventeringsmaterialet i reviren inte hittat igen 1/5 av individerna. Det finns emellertid inte någon empiriskt påvisarbar grund för Libergs påstående i form av döda vargkroppar o.s.v. Liberg konstaterar dock att den lagliga jakten haft en dämpande effekt på den illegala jakten vilket inte är speciellt förvånande om så är fallet. Att tjuvjakt förekommer är inget nytt, men frågan är om den är så omfattande som Liberg vill göra gällande? Klart är att påståendet tveklöst kommer att nyttjas av tjänstemän vilka har en uttalad antijaktlig agenda, såsom de uppmärksammade miljöåklagarna Åse Schoultz och Lars Magnusson vilka synbart har svårt att göra distinktion på eget tyckande och de lagar och förordningar dessa har att rätta sig efter.

https://blickovernejden.wordpress.com/2019/12/04/tjanstemannaaktivismen-gar-ut-over-viltvardsetiken/

Politiska företrädare, såsom Rebecka Le Moine (MP) och Jens Holm (V), kommer likaså att nyttja dylika insinuationer i eget syfte.

https://blickovernejden.wordpress.com/2019/12/18/miljopartiet-partiet-som-kramar-extremister/

En forskare måste således vara högst försiktig med att dra några förhastade slutsatser utav sitt forskningsmaterial, åtminstone så länge denne gör anspråk på att företräda den objektiva vetenskapen. Man kan ha en teori att något förhåller sig på ett visst sätt, men en teori är ehuru inte detsamma som den vedertagna empiriska sanningen. Att däremot bereda vägen för politiska beslut med påstådd empiri utan att kunna vidimera sina slutsatser gynnar emellertid inte trovärdigheten för en forskare eller för den som driver en politisk agenda utifrån potentiellt falska premisser..

About blickovernejden

Graduate from Umeå University in northern Sweden, with a Major in Social Sciences, specialized in Economic History, Bachelor degree in Political Science as well as in History. Main academic fortes lies within the geopolitical field. Originally a farmers boy from Hjo in West Gothland I have maintained a firm foothold within the agricultural sector which has always had a profound effect on my political views and values. Do you like my work? Then please consider supporting me on Patreon: https://www.patreon.com/blickovernejden
This entry was posted in EU, Firearms Directive, Hunting, fishing and wildlife, International politics, Klimatpolitik. Bookmark the permalink.

1 Response to Att bereda vägen för politiska beslut med påstådd empiri

  1. Pingback: Regeringen förlorade omröstningen om magasinreglering, vad kan vi nu förvänta oss? | blickovernejden

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s