Polsk, f’låt, svensk Riksdag…

Så har Sverige så fått sin första kvinnliga statsminister. Detta är något oerhört viktigt om man får tro vissa, vad som sitter mellan benen på statsministern är av vital betydelse för landets styre. Mer så än att statsministern får förutsättningar att regera. C lade ned sina röster i voteringen om statsministerposten genom att trycka gult, vilket är liktydigt med att bifalla även om det var ett uttryck för futil symbolism genom att inte trycka grönt. Till SVT sade Annie Lööf (C):

“-Vi tycker att Sverige behöver en regering fram till nästa val, av den anledningen kommer vi att rösta för att Sverige får sin första kvinnliga statsminister.”

Men hon ämnar inte stödja den rödgröna minoritetsregeringens budget som förhandlats fram med V. Lööfs politiska raison d’etre att eutanisera Alliansen var som bekant att SD inte skulle få något politiskt inflytande, något som också skulle gälla den andra ytterkanten. Därav den s.k. “förnedringsparagrafen”. Men nu ser det parlamentariska läget ut som det gör och statsminister Magdalena Andersson (S) behöver förhålla sig till Dadgostars V. Således har fantasin om “den breda mitten” sjunkit samman likt en pumpa två veckor efter Halloween.

Som om detta inte var nog får vi nu alltså dessutom se en sällsam historia där Lööfs nyliberala C i praktiken alltså stödjer ett nytt vänsterblocks makttillträde samtidigt som man aktivt saboterar förutsättningarna för att detta att kan få igenom sin politik. Detta samtidigt som förstnämnda vägrar att stödja ett regeringsskifte, vars ekonomiska politik är mer i linje med C:s egen. Genom att Lööf sagt att att man inte ämnar stödja minoritetsregeringens budget är sannolikheten stor att vi sålunda än en gång får se regeringsministären styra på oppositionens budget. Och varför den sistnämnda skulle rösta för Lööfs budget, vilket enligt sistnämndas grandiosa självbild vore en självklarhet, kan man fråga sig? Låt vara att det är praxis att rösta för den egna budgeten men varför släppa fram en vänsterregering på en högerbudget?

Miljöpartiet å sin sida tuggar förstås fradga och hotar än en gång med att lämna regeringen. Det vore i sig ingen förlust. Detta extrema lilla parti har en självbild som inte korrelerar med väljarunderlaget och har dessutom en höggradigt skadlig inverkan på såväl svensk demokrati som nationen som sådan. Man kan sålunda konstatera att såväl C som MP delar någon form av folie à deux och beter sig som om de sitter i ett elevråd i årskurs 8 snarare än i Riksdagen.

SD:s partiledare Jimmie Åkesson klargjorde å sin sida att om Miljöpartiets språkrör Per Bolund får förnyat förtroende som klimat- och miljöminister kommer partiet att väcka en misstroendeförklaring mot honom, något Bolund besvarade i följande ordalag på Twitter:

“-Kan inte låta bli att känna viss stolthet över att inte ha Jimmi Åkessons förtroende. Jag hade gjort ett dåligt jobb som miljöminister om jag haft förtroende från ett miljöförstörande och klimatförnekande parti som sdriks.”

Uttalandet understryker bara den radikaliserade hållning som Miljöpartiet intagit, att man exempelvis på ideologisk grund aktivt saboterar den svenska energipolitiken, vilken som bekant är en grundförutsättning för att upprätthålla tillväxt och skatteuppbörd, i sig essentiella komponenter i en skattefinansierad välfärdsstat, bekommer synbart inte sagda språkrör och dennes akolyter. Men MP tror ju inte på tillväxt utan vill ha en cirkulär ekonomi. Att Sverige är, eller åtminstone var, en exportberoende industrination betyder föga enligt vederbörandes utopiska och alltmer ekofascistoida världsbild.

Den nya tillträdande ministären verkar dock bjuda på en del nyheter, bland annat har det ryktats om Europaparlamentarikern Jytte Guteland och Malmös socialdemokratiska kommunstyrelseordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh i några roller. Ingendera av av dessa ev. nyrekryteringar har genom åren gett anledning till att imponera på undertecknad.

Den veritabla loppcirkus som idag utgör svensk politik urholkar ytterst förtroendet för den parlamentariska demokratin och späder ofrånkomligen på politikerföraktet. Undertecknad har återkommande påtalat behovet om vittgående demokratiska reformer i detta land. Den negativa minoritetsparlamentarismen är inget annat än en demokratisk anomali. När undertecknad förklarar det svenska parlamentariska systemet för utländska vänner brukar dessa få en märklig min och uttala att vi måste vara mindre vetande? Jag är beredd att hålla med. Oavsett vad för ideologiska inklinationer någon än må ha måste man förstå att det befintliga svenska politiska systemet i grunden är dysfunktionellt. Det är inte rimligt att en minoritetsregering skall kunna tillträda utan att ha mandat för sin budget. Det är kort och gott inget annat en demokratisk styggelse. Vi behöver införa en positiv majoritetsparlamentarism och man kan dessutom fundera på om det skall vara möjligt att lägga ned sin röst? Antingen stödjer man en regering eller inte. Det rävspel vi nu bevittnar från Lööf & Co är inte värdigt en förment parlamentarisk demokrati. Vad vi ser är kort inget annat än en polsk, f’låt, svensk Riksdag..

Edit: Senare på eftermiddagen lät Miljöpartiet på en presskonferens genom sina språkrör meddela att partiet lämnar Regeringen efter att oppositionens budget gått igenom. Märta Stenevi (MP) yttrande följande:

”-Det är inte MP:s uppgift att genomföra en SD-förhandlad budget.”

För att travestera Gert Fylking:

“-Äntligen!”

Det hade i ärlighetens namn varit bättre med en renodlad S-märkt minoritetsministär från första början och handen på hjärtat så är det nog rätt få socialdemokrater som kommer att sörja MP:s beslut. Magdalena Andersson, känd för att inte hysa några varmare känslor för MP, såg närmast lättad ut på presskonferensen efter att hon begärt entledigande. För en gångs skull så visade också MP på någon form av ryggrad och inte bara den attityd kännetecknad av “vargen kommer” som vi blivit vana vid. Å andra sidan hade MP i det uppkomna läget inte något annat alternativ om man de facto skall ha skuggan av en chans att rädda sig kvar i Riksdagen kommande höst. Å andra sidan kan det heller inte ha kommit som en överrraskning att det skulle bli svårt för en minoritetsregering att få igenom sin budget, vi har ju sett det förr. Attityden andas som sagt väldigt mycket elevråd. Nu stundar enligt Konstitutionsutskottets kansli en ny omröstning om statsministerposten för Cirkus Sverige. Magdalena Andersson (S) blev sålunda idag historisk på två sätt, dels blev hon Sveriges första kvinnliga statsminister men också den som suttit kortast tid vid makten, hon hann inte ens tillträda. Hon kommenterade situationen så här:

“-Trots att det parlamentariska underlaget bör regeringen prövas på nytt. För mig är det en fråga om respekt. Jag vill heller inte leda en regering där det kan finnas grund att ifrågasätta dess legitimitet.”

Det är en helt korrekt analys från Anderssons sida vilket hedrar henne. Nu återstår att se om det räcker med nya talmansrundor i syfte att få till stånd en renodlad socialdemokratisk minoritetsregering alt. en borgerlig dito eller om vi får en interrimsregering och extraval? Miljöpartiet har sagt att man ämnar stödja Magdalena Andersson (S) som statsminister men detta kontradikterar samtidigt ett tidigare ställningstagande som stipulerar att sagda parti skall rösta nej till alla regeringar som man själva inte ingår i. Ett bevis så gott som något att man uppvisar en snarlik megalomanisk självbild som den man kan återfinna hos Annie Lööf (C). SD har å sin sida i afton tackat centerledaren för att partiet valde att möjliggöra en annan för dagen historisk händelse, nämligen att förstnämnda parti fått medverka i framtagandet av en nu genomklubbad budget. Polsk Riksdag var ordet sade Bull..

About blickovernejden

Graduate from Umeå University in northern Sweden, with a Major in Social Sciences, specialized in Economic History, Bachelor degree in Political Science as well as in History. Main academic fortes lie within the geopolitical field. Originally a farmers boy from Hjo in West Gothland I have maintained a firm foothold within the agricultural sector which has always had a profound effect on my political views and values. Do you like my work? Then please consider supporting me on Patreon: https://www.patreon.com/blickovernejden
This entry was posted in Domestic Swedish politics, Philosophy, Sweden. Bookmark the permalink.

3 Responses to Polsk, f’låt, svensk Riksdag…

  1. Pingback: Med en dylik startelva är avancemang från kommande gruppspel tveksamt.. | blickovernejden

  2. Pingback: Behovet av en helhetssyn | blickovernejden

  3. Pingback: Politiska vildar och politisk Vilda Västern | blickovernejden

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s